Utbildning för krig

David Bedein brinner för att övervaka verksamheten i UNRWA, FN: s filial för arabiska flyktingar, där fem miljoner människor nu lever sina liv i ovärdiga flyktingläger. Han har ett uppdrag: Att Exponera den sanna naturen vid skolorna som drivs av palestinierna med hjälp av UNRWA, FN: s hjälporganisation för palestinska flyktingar. Skolornas läroplan? Indoktrinering av studenter att föra krig mot judarna!

En hel del har förändrats sedan 1986, då David Bedein tog ett sabbatsår från sitt arbete för att kämpa mot den palestinska propagandamaskinens inflytande i media.

Bakgrund, Avslöjanden om UNRWA

UNRWA grundades i december 1949 för att ge jobb och stöd till 652,000 palestinier som flydde från sina hem under Israels Krig 1948. Men nu snart 70 år senare anser världen fortfarande dem vara flyktingar och UNRWA fortsätter att ge deras ättlingar, nu numrering i miljoner, utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster.

Genom  ”Israel Resource News Agency” (IRNA)  År 1987 utmanade Bedein  UNRWAs politik att behålla “flyktingar permanent.” I detta uppdrag har han intervjuat palestinska tjänstemän genom att journalister filmat UNRWA: s skolor i Judéen, Samarien, Gaza och Jerusalem och har sedan bett regeringar runt om i världen att medverka till att deras donationer till UNRWA villkoras med total öppenhet. Under årens lopp har Bedein försökt påverka FN: s medlemsstater att ompröva den utbildning deras donationer finansierar, och se till att pengarna går till det ursprungliga syftet.

“En stor del av pengarna har stulits och blivit avsatt för militära ändamål “.                                                         Två filmteam skickades till Gaza 2015 som dokumenterade UNRWA studenter mitt i militär träning. När hans intervjuare frågade hur de hade fått pengar till vapen, skrattade de och sa, “Från donationer som länder ger oss för att köpa mat. ”

Ta det på allvar

Bedein började sin mission i 1986, strax innan den första intifadan. Han tog ett sabbatsår från sitt sociala arbete för att starta utredningen av UNRWA. Detta “sabbatsår” har pågått i 20 år. Mellan 1982 och 1985 var det en israelisk föresatts att skapa bosättningar för palestinska flyktingar i ordentliga bostäder i både Israel och i arabländerna, men den rörelsen har blockerats av  FN-resolutioner och av UNRWA givarländer som inte vill störa ”status quo.”

“Jag trodde då, och jag tror nu, att vi måste sporra det internationella samfundet att få palestinierna ut ur dessa flyktinge läger för en permanent situation. Om vi kan ta flyktingfrågan från dagordningen, kommer vi samtidigt att lösa många andra problem.  Bedein grundade Israel Resurs News Agency för att ge utländska medier en möjlighet att se den andra sidan av historien: hur det palestinska ledarskapet avsiktligt har hållit sitt folk som gisslan i flyktingläger.

“Det sorgliga är att till och med i Israel finns det en hel  generation som inte vet vad dessa flyktingläger handlar om “, säger han. “Det finns också vänstergrupper som säger att lägren byggdes för araber som förflyttades av judar när de sparkades ut ur sina hem i Judéen och Samarien 1967, inte 1948.” “Mina barn också gå till skolan i Västbanken ”

Bedein förvärvade läroböckerna på ett oväntat sätt. Under hans ledning, gjorde Israel Resource Nyhetsbyrån en isatts att distribuera Arafats offentliga framträdanden på det officiella palestinska nyhetsnätet. (Det blev så småningom känd som “Arafat band byrå.”) Medan Arafat språkade fred och samexistens på Engelska, hetsade den på arabiska konsekvent Palestinska folket att föra krig.

Som journalist som täckte nyligen etablerat palestinska myndigheten samt Arafats eldiga tal, bad Bedein om en intervju med Arafat som skulle fokusera på den senare vision om fred i ljus av de nya läroböcker. År 1996 fick han slutligen beviljat sin önskan.

Arafat var leenden genom hela intervjun, gav ett långt tal där han påstod sig vara en man av tolerans och förståelse, väl förtjänta av Nobels fredspris han fått i Oslo två år tidigare.

“Jag gav komplimang till honom för hans engelska och frågade när han planerat att föra en politik för fred till sitt eget folk på Arabiska. Arafat påstod då att han alltid talade om fred, “Bedein säger. “När skall du ha dina skolböcker på arabiska som talar om fred? ” Arafat svarade att han hade beställt nya skolböcker med hjälp av Israel, USA och större europeiska länder.

“Ge mig då tillåtelse att se dem,” bad Bedein .

Den 1 augusti 2000, den dag då de nya läroböcker publicerades -som också används av UNRWA-,var David Bedein den första reportern som fick ta del av dem.

Han reste till Ramallah och träffade den palestinska utbildnings minister , Dr. Naim Abu al-Humus, som gav honom skriftlig tillstånd att köpa böckerna.

När Bedein gick in i de palestinska bokhandlarna och överlämnade innehavaren godkännande brev, blev han behandlad utifrån rädsla och respekt, under tron att han arbetade för Arafat.                          Bedein återvände till Dr. Abu alHumus och visade honom att han hade köpt sex uppsättningar av böcker. Ministern frågade varför han hade sådan passion för den palestinska läroplanen.

“Jag berättade att mina barn också går i skola på Västbanken, ” Jag nämnde dock inte att jag hänvisade till Efrat, Beit El, Kochav HaShachar och Kiryat Arba. ”                                                                Ministern bad David  att ge de nya böckerna “bra publicitet. ”

Läroböckerna förespråkar mycket tydligt krig, inte fred. Arafat misstänkte tydligen inte att han skulle följa upp med en studie av den nya PA läroplanen.

Återvändande till Jerusalem, tog Bedein en uppsättning av de palestinska läroböckerna till utrikes Minister Dr. Shlomo Ben-Ami, men han var inte intresserad.                                                                                      Just när Bedein lämnade Ben-Ami kontor, ringde hans mobiltelefon. Det var ärkebiskop Pietro Sambi, påvens delegat i det heliga landet. Han hade en begäran: Kunde Bedein föra läroböckerna till honom omedelbart så att påven kunde få se dem?

Påven Johannes Paulus II hade stort intresse för palestinsk utbildning. Vid ett besök i mars 2000 , hade han och ärkebiskopen varit på ett podium vid UNRWAs skola i Dheish, ett flyktingläger söder om Betlehem, där grupper av barn, uppmuntrade av sina lärare,  proklamerade genom ramsor  “Död åt judarna!” Påven hade levt som präst under nazisternas ockupation i Polen, och han var skakad av traumat. Han vände sig till sin ambassadör och bad honom att ta reda på vad palestinska barn lärde sig i sina skolor.

-Tja, Bedein tänkte, eftersom den israeliska utrikesministern inte  var intresserad, så  har jag en uppsättning böcker till påven. Han reste därför till ärkebiskopens kontor på Har Hazeisim och levererade böckerna. Vatikanens delegat försäkrade att påven skulle beställa en översättning.

Ärkebiskop Sambi tog böckerna med sig till Rom. Vatikanen studerade de nya PA texter och drog slutsatsen att de var antisemitiska och pro-krig. Resultatet blev att påven krävde att Italien avslutade sitt sponsorskap av projektet. En månad senare meddelade den italienska regeringen att det skulle följa påvens önskemål och stoppade sina pengar till det palestinska undervisningsministeriet.

Bedein erbjöd böckerna till USAs konsul i Jerusalem också, men de svarade inte.

Två år senare mötte Bedein Arafat igen vid en presskonferens i Washington. Han konfronterade honom. “Du sa åt mig att titta på ditt material. Den talar om att utplåna judarna. Hur kunde du göra det? ” Arafats respond var ett  raseri med fradgan i mungipan “Jag älskar judarna!” Skrek han. “Jag älskar judarna! Hur vågar du anklaga mig något annat? ”

Så småningom fick han höra av utrikesdepartementet att de hade utvärderat böckerna och godkänt dem. Undrande om de hade sett samma böcker, köpte Bedein den upplaga utrikesdepartementet hade använt. Ingenting hade förändrats. Bevisen var alla där.

Han flög sedan till USA och konfronterade Kongressledamoten Ros-Lehtinen.                                                    Tack vare Bedein arbete har framstående medlemmar av kongressen nu startat en utredning av UNRWA och en modernisering av sin läroplan. Under tiden kan, eftersom UNRWA är inbäddad i FN, officiell amerikansk politik inte ändras. Tydligen inte heller den mänskliga naturen .

“År 1971 talade jag vid Brandeis University angående utmaningen i UNRWA, och alla där visste vad jag talade om ” “När jag talade där i 2001, hade ingen en aning om någonting längre. ”

Han tillskriver detta som ”kognitiv dissonans”. Människor hör bara vad de vill höra. Starka känslor angående fredsprocessen kan göra det svårt att tro att något som detta pågår.

Slösandet med pengar

Bedeins första UNRWA exponering  var 1988, när hans byrå dokumenterade att fördelningen av humanitära medel gick genom terroristorganisationer baserade i flyktinglägren. Han delade detta bevis både i FN och sponsorländerna, och tillbringade sedan nästa 15 år med att övervaka hur UNRWA arbetarnas och lärarnas fackförbund i Gaza stegvist övertagits av Hamas terrorist organisation.                                                                                                                                                                      När den palestinska myndigheten bildades 1994, antog alla att det skulle förbättra tusentals arabers liv som bor i flykting lägren. Men under de 22 år som gått sedan dess, har ingenting gjorts i den riktningen. Rawabi, en ny palestinsk stad nära Ramallah, byggdes av medel som investerats i syfte att lindra överbeläggningen i lägren, men “Flyktingar från lägren” flyttar inte dit. Rawabi har istället befolkats av araber ur medelklassen från andra håll i de palestinska territorierna.

“Vad som händer är att de försöker göra två saker på Samtidigt “Å ena sidan, säger de att de vill ha en fredsprocess och leva som två länder sida vid sida, men de presenterar också att alla flyktingarna skall återvända till sina gamla hem i Israel, i princip förstöra Israel genom den processen. ”

År 2003, när Hamas tog över administratörer och lärarnas förbund i Gaza, flög Bedein till Washington och Ottawa och övertygade viktiga amerikanska och kanadensiska lagstiftare att skapa en lag som skulle förbjuda donationer till organisationer med anknytning till terrorism, inklusive UNRWA.

Tyvärr är genomdrivandet av dessa lagar svåra och utmanande, men det finns några få undantag.

År 2004 frågade Bedein Peter Hansen, som då var kommissionär general  i UNRWA, om Hamas spelade en roll i organisation. Hansen svarade stolt: “Vi diskriminerar inte på grund av religion. “Som ett resultat av denna intervju, fick Hansen sparken.

UNRWA driver 59 flyktingläger. Nitton finns i Judeen, Samarien och Gaza, och två är i Jerusalem. Resten är i Jordanien, Syrien och Libanon. Orden “flyktingläger” associerar fram bilder av smutsiga rader av tält, men Bedein beskriver UNRWAs läger mer som ”förfallna förorter.” “De bara kallas läger för att få människor att känna mer sympati. ” Oavsett vad de kallas, har dessa bosättningar varit kvar där sedan 1948. Reparationer och upprustning av lägenhetskomplex visar att palestinierna egentligen inte vill återvända till sina gamla hem, och tack vare dagordningen från deras ledning har dessa människor fastnat där de är.

Många av FN: s medlemsländer har donerat till UNRWA, och förklarat för västvärlden att alla problem kan lösas genom utbildning. “När man hör att någon får utbildning i en FN-skola, tror man att det handlar om modeller av fredsutbildning från förr ” Men från starten har palestinska myndighetens skolor undervisat om “rätten att återvända “till hela Palestina. Detta skall uppnås genom heligt krig och martyrskap. I UNRWA: s skolor undervisas studerande ur officiella palestinska Myndighetens läroböcker, som infördes mellan 2000 och 2006. I böckerna visas inte Israel på någon karta; kartorna identifierar hela området som “Palestina.”

Elevernas biologi texter anklagar israeliska bosättare att sabotera vattenkällor, och historieböcker hävdar att judar aldrig levde i Israel och att en “Extremist sionist” tände eld på al-Aqsa-moskén 1969. (Den skyldige var Denis Michael Rohan, en psykiskt instabil Australiensk kristen.)

Även i läroböcker i språk kan vi se; Övningsuppgifter som säger att Haifa är en palestinsk hamn, att den israeliska ockupationen har en negativ inverkan på palestinskt jordbruk och att Palestinska medborgare måste få  rättelse  “genom att återfå sina hem … under baner med ära, jihad och kamp.”

UNRWAs talesmän har förnekat att något som uppammar våld sker i deras skolor.

“Det är en verklig tragedi att folk inte inser vad som händer “, Bedein säger. “De tror att om det bara finns en fredsprocess, kommer allt att vara okej. Men med denna ”utbildning” som nästa generation får, finns det ingen fredprocess som kan ändra deras känslor till oss. ”

När Bedein först förvärvade de nya palestinska Auktoritetsskolböcker, verkade det otroligt att FN-sponsrade skolor skulle tillåta sådana dödliga texter. Bedein har följt med journalister in på palestinskt territorium sedan 1987, och varje gång har han förstummats av skamlösheten hos de Palestinska lärare, lägerledare och barn som delat sin passion för att föra krig mot judar, ofta uttryckt sakligt och tydligt.

“Under de senaste sju åren har ingen i UNRWA: s skolor tvekat att bekräfta att dessa skolböcker är integrerad del av utbildningen “, säger han.

Idag har hans uppdrag äntligen tagits upp av framstående medlemmar av

USA kongressen.

Bedein översatte UNRWAs läroböcker. Sedan flög han till USA och presenterade de översatta läroböcker för kongressledamoten Ileana Ros-Lehtinen, ordföranden för kommitteen för Mellanöstern och Nordafrika. “Hennes reaktion är: Jag är chockad men inte förvånad ”

Kongressen har nu äntligen inlett en undersökning.

David Bedein växte upp i Philadelphia i ett konservativt judiskt hem. Vid  10 års ålder, gick han hos en Chabad lärare, som påverkade honom att delta i en judisk dagskola , en utveckling hans föräldrar välkomnade. Han blev övertygad troende. Han flyttade till Israel 1970 vid 20 års ålder och fick en magisterexamen i socialt arbete genom Yeshiva University Block Program. Han är gift med Sara Rosenblum, som gjorde aliyah med sina föräldrar från Cleveland 1966. De har sex barn och fyra barnbarn.