Sunday, August 20, 2017

Hamas Is Restoring Its Alliance with Iran

The renewed alliance with Hamas will enable Iran to strengthen its zones of influence along Israel’s borders, including within the West Bank where Hamas and Islamic Jihad give it a foothold.

During the first week of August 2017, a delegation from the Hamas Political Bureau visited Iran. The Islamic movement said the visit meant that the sides were opening a “new page” in their relations.1

The delegation was led by Izzat al-Rishk, a senior Hamas official, and included Salah al-Aruri, senior Hamas leader and founding commander of Izz ad-Din al-Qassam Brigades; Zaher Jabarin, Hamas military commander; Osama Hamdan, top representative of Hamas in Lebanon; and Hamas’ representative in Tehran, Khaled al-Kadoummi.2

The delegation met with senior Iranian officials including: Foreign Minister Mohammad Javad Zarif; Chairman of the Parliament Ali Larijani; Senior Adviser to the Supreme Leader in International Affairs Ali Akbar Velayati; Chairman of the Strategic Council on Foreign Relations Kamal Kharazi; and Special Assistant of the Chairman of the Parliament for International Affairs Hossein Amir Abdollahian.

Iranian Foreign Minister Zarif with Hamas’ delegation to Tehran.

Iranian Foreign Minister Zarif confirms the importance of the relationship with Hamas’ delegation to Tehran.

Iranian-Hamas relations suffered a setback during the civil war in Syria. At first, the Hamas leaders tried to tread carefully between the Shiite-Alawite axis led by Syria, Iran, and Hizbullah and the Sunni mujahideen organizations. However, as the bloody war dragged on and the Shiite-Alawite axis racked up failures, tensions grew between Iran and Hamas as the former demanded that the Palestinian organization clearly take its side. Hamas was forced to move its offices from Damascus and make use of the infrastructure it had built in Turkey.

Now, again, the Iranian regime is telling the Hamas leadership in no uncertain terms that the Islamic movement must make a “correct” strategic decision, consistent with the changing balance of power in the Middle East, and align with Iran, which has become a regional superpower. Its hegemonic status now grounded in the Shiite crescent, which includes Iraq, Yemen, Syria, and Lebanon, Iran is leading the ongoing struggle against Israel.3 In his meeting with Izzat al-Rishk, Parliament Chairman Larijani said that Hamas must draw conclusions from the Middle Eastern developments in recent years, particularly those in Iraq and Syria.4

What Hamas Seeks

During the visit, the Hamas officials presented the following positions:

  • Hamas has an interest in fortifying its relations with Iran, Syria, Hizbullah, and Islamic Jihad based on the common denominator of fighting Israel.5
  • Iran provides its support for the anti-Israeli struggle both to Shiite organizations like Hizbullah and to Sunni organizations like Hamas and Islamic Jihad. The fact that Iran is waging a campaign against Sunni Muslim forces in Iraq, Syria, Yemen, and other Middle Eastern countries does not – Hamas implied – preclude aligning with it.6
  • The basis for Iran’s relations with the Islamic umma [community] in general is the struggle against Israel, the “common enemy.” The threat posed by Israel does not stop at the geographic borders of Palestine; its hatred for humanity and the chaos it sows affect all of the “Arab and Islamic homeland.”7
  • Hamas does not interfere in others’ affairs and does not want Palestine to fall prey to disagreements between the countries of the region; instead its goal is to enlist all elements to support the Palestinian issue. 8

By joining the Iranian axis, Hamas reveals its leadership’s order of priority now that Ismail Haniyeh is at the helm. Liberating Palestine takes precedence over the blood-drenched Middle Eastern battles between the Shiite and Sunni axis. Hamas is distancing itself from Saudi Arabia, which regards Iran as a tangible military threat to the Sunni states. Hamas estimates that allying with Tehran can help it fulfill its strategic objectives of taking control of the Palestinian national movement and “liberating Palestine.”

The Hamas leadership views Iran as a rising regional power that is making gains in Iraq, Syria, Lebanon, as well as Yemen, with a growing military force based on a local arms industry, purchases of advanced weaponry from Russia, and the nuclear project.

The entrenchment of the Shiite crescent under direct Iranian hegemony could threaten the stability of the Hashemite regime in Jordan, where the demographic majority is decidedly Palestinian. The Hamas leadership assesses that, in a scenario where Iran makes an effort to undermine Abdullah’s regime, being aligned with Iran will give Hamas an advantage.

From Iran’s standpoint, the renewed alliance with Hamas will enable it to strengthen its zones of influence along Israel’s borders, including within the West Bank where Hamas and Islamic Jihad give it a foothold.

* * *

Notes

Hamas Is Restoring Its Alliance with Iran

The Fourth Show with Rachel Avraham

Rachel Avraham’s new book explores the ways in which Palestinian female terrorists have injected their narrative into the Arab, American and even Israeli media. The publicity objectives of Palestinian terrorists are examined in order to better understand how they hope to realize them. An analysis of media materials demonstrates the means by which Palestinian female suicide bombers, whose motives differ from male suicide bombers in many key regards, have had their depressing life stories exploited for the benefit of the Palestinian terrorist organizations.

Avraham examines media coverage of Palestinian terror attacks in Israel through the lens of the terrorists’ agendas and the extent to which those agendas have infiltrated the media. The book explains how journalists can cover terror attacks without giving in to the publicity objectives of the terror organizations.

Palestinsk grundskola Kurslitteratur 2016-17

Sammanfattning

Den nya palestinska läroplanen, som även inkluderar nya läroböcker för årskurs 1-4, är betydligt mer radikal än tidigare läroplaner. I ännu större utsträckning än 2014-15 års planer, vill läroplanen lära eleverna att bli martyrer, demonisera och förneka Israels existens och fokusera på en “återgång” till ett uteslutande
palestinskt hemland.

Huvudpunkter

• Den nya palestinska läroplan för årskurs 1-4 är betydligt mer radikal än i tidigare läroplaner.

• PLO: s plan för erövring av Israel/ Palestina år 1974 används. Läroplanen speglar en strategi för våld och förtryck i stället för fredliga förhandlingar.

• Kampen mot Israel och dess utplåning är huvudtemat.

• Martyrskap, demonisering och “återvändande” är pedagogiska nycklar. Barnen används/utnyttjas till den kampen.

• Nationella institutioner och myndigheter skall barnen lära sig att respektera. Personlig framgång uppmuntras. Läroplanen poängterar kön och miljö, men däremot inte att samarbeta.

• Islam används inte som ett radikalt politiskt verktyg i årskurs 1-4, men inkluderar fördomar mot icke-muslimer. Religion används tydligt i klasserna 11-12 för att främja hat i samband med det eviga kriget i länderna runt östra Medelhavet.

• De kananeiska rötternas historia finns inte i den nya läroplanen i årskurs 1-4,utan istället föreslås en återgång till en något mer äkta identitetsberättelser baserade på arabism, islam, östra medelhavsländernas lokala kultur och “kampen”. Radikalisering inkluderar hämnd och blod; Martyrer används som exempel i matte klasser. Det finns ingen empati mot Israel som den andra parten.

Policyrekommendationer

1. Detta är ett brådskande behov. PLO/ PA-utbildningssystem skapar en palestinsk
nationalism som absolut förkastar Israel och därför är oförenlig med att landet Israel
existerar. Detta måste man omedelbart upphäva.
2. Läroplanen bör fokusera på skapandet av en konstruktiv palestinsk identitet och
vara fri från “kampens” terminologi – terrorism, gerilla, motstånd (muqawama), jihad,
ribat (vara vid fronten), göra motstånd – allt detta bör uteslutas från läroplanen .
3. Ur en bredare synvinkel visas ömsesidigt en historia av fred och samarbete. De
historiska krafter som leder till konflikten bör uppriktigt beskrivas och
presenteras. Personliga förbindelser bör uppmuntras tillsammans med en framtida
realisering baserad på en ny läroplan formulerad på grundval av UNESCO: s normer
för fred och tolerans.
4. Dialogutbildning, som betonar respekten för den andre genom att upptäcka de
båda folkens gemensamma abrahamitiska och regionala rötter, skulle kunna vara en
tillgång för att hjälpa studenter att värdera den andre bättre.

Introduktion

Emedan denna rapport inte alls är uttömmande innehåller den ett antal viktiga nya insikter
och är en grundlig undersökning av de nya läromedlen 2016-17 för årskurs 1-4. Samtidigt
tittar rapporten också på läroböcker i högre årskurser som fokuserar mer på politik, särskilt
de i årskurs 11-12. Genom att fokusera främst på lägsta och högsta årskurserna, hoppas vi
kunna grundlägga den kognitiva och känslomässiga effekten på eleverna vad beträffar synen
på världen som den palestinska myndighetens politiska och pedagogiska ledarskap ser det.
Läromedel för de lägre årskurserna ger konturerna för den palestinska identiteten. Barn
mellan sex och tio år är fortfarande för unga för att förstå de komplexa realiteter som omger
dem. Det betyder inte att barn i denna ålder inte kan förstå närvaro av det kulturella och
politiska viktiga med vilket medkänsla och empati kan uttrycka. Läroplanen uppmuntrar till
en del att acceptera andra, såsom den kristna minoriteten, kvinnor, äldre och
funktionshindrade. Men barnen får inte lära sig att ha samma förståelse för sin granne. Det
vill säga israeler i alla deras mångkulturella former – som delar av landet, arvet, historia och
en framtid tillsammans med palestinska muslimer. Istället ska Israel som granne fullständigt
förnekas och hatas. Det finns inget tvivel om en signifikant- ja, alarmerande – försämring av
läroplanens skrivning i jämförelse med vår granskning av tidigare läromedel för dessa
åldersgrupper.
I detta avseende bådar det inte väl för framtida fredsutsikter.
Studerande i de högre klasserna får ett historiskt och strategiskt perspektiv på den
palestinska synen på världen, skapad av det helt oberoende PA-utbildningssystemet när de
förbereder sig för sin studentexamen [tawjihi] (nu erkänd av Israels ledande akademiska
institution, The Hebrew University). Dess läromedel presenterar ett mycket hårdare historiskt
och politiskt perspektiv på Israel som en bitter rival och fiende både vad gäller krig och
diplomati. Tragiskt frånvarande för dessa som skall bli unga vuxna behöver dessa ungdomar
en nödvändig förklaring till orsakerna varför det finns ett Israel i samma land från första
början.
Palestinska studerande får lära sig mycket lite om dess historiska samband med judarnas
land och ännu mindre om varför judar har hävdat sin rätt till självbestämmande och
påståendet om Israel som sitt nationella hemland. Det finns inte heller nämnt om förintelsen
eller förstörelsen av judiska samhällen i arabiska områden.
Det är anmärkningsvärt att de två folken egentligen har delade kulturella rötter i ett land som
till stor del består av invandrare. Uppkomsten av radikala former av nationalism och den
frekventa intoleransen gentemot minoriteter i det moderna Europa och den muslimska
Mellanöstern har bidragit till det snäva perspektivet som palestinska studenter får lära sig om
Israel, medan de också berövas de verktyg som behövs för att leva i en försonande miljö.
Att studera båda åldersgrupperna som omfattar de lägre och högre årskurserna gör det
möjligt för oss att förstå den världsbild och strategi som antagits av det palestinska
ledarskapet i sin kamp mot Israel.
Läroplanen för båda grupperna avspeglar en omfattande palestinsk strategi, sannolikt
baserad på den sjätte Fatahkonferensen 2009, som inrättade en politiskt ensidig diplomatisk
insats på den internationella arenan för att följa med “ansett motstånd”.
Läroplanen främjar också det gamla paradigmet att oupphörligt försöka förstöra Israel i
etapper. En ny generation palestinska barn utbildas metodiskt i andan av det
tio-punktsprogrammet som antogs av det palestinska nationella rådet (PNC), den palestinska
befrielsorganisationens (PLO) lagstiftningsorgan vid sitt tolfte möte i Kairo den 8 juni , 1974).
Planen krävde inrättandet av en nationell myndighet “över varje del av det palestinska
territoriet som befrias” i syfte att “fullborda befrielsen av allt palestinsk territorium”.
Läroplanen innehåller ett kompromisslöst förnekande av Israel och en kombination av våld
och internationella samhällspåtryckningar för att tillgodose palestinska krav. Det som var en
strategi för en extremistisk gerillarörelse har nu blivit en standard för alla
palestinska studerande.
Systematiskt hat mot allt det judiskt/ israeliska gör sannolikt eleverna i stånd till mer direkta
handlingar som krävs av den palestinska myndigheten (exemplifierad under knivintifadan).
Även om det finns gränser för den öppet uppmuntrade uppvigling i den officiella palestinska
läroplanen är planen är utformad för att skapa en vi – dem-mentalitet (palestinska) -och-
(alla israeler), Det betyder att kamp är helt legitimt. Sådan instruktion kompletteras också
med tal av myndigheter, sociala möten eller genom sociala nätverk.
Palestinska studenter lovar att “mätta det” generösa “landet” med sitt blod. Varje elev
reciterar: “Jag lovar att jag ska offra mitt blod. . . att avlägsna / eliminera usurperen (En
olaglig eller kontroversiell motpart) från mitt land och att förinta främlingarnas lämningar. ”
Det finns uppenbart ingen begränsning av våld tills den sista israelen är ute ur Palestina.
Visionen som presenteras i läroplanen är den kamp som ska pågå “till och med
uppståndelsens dag” för att säkra ett arabiskt Palestina som omfattar hela Israels territorium,
med Israels huvudstad som den palestinska huvudstaden, och det är en del av “Arabernas
land,”den arabiskan och den muslimska nationen. Ett enormt återvändande av arabiska
palestinier till det som nu är Israel planeras.
Denna läroplan understryker en förbättring av det nationella engagemanget; kärlek till
naturen och miljön. Men minimal respekt för den andre (de inom palestinska gränser) som
kvinnor, kristna och handikappade; Och respekt för lärare och myndigheter. Och obegripligt
trots läroplanen, i verkligheten samarbetar de två, israelerna och palestinierna, faktiskt med
varandra både ekonomiskt och kulturellt hela tiden, ett ämne som ofta ignoreras.
Slutligen, vad gäller detta material som bör kompletteras eller helt upphöra, inkluderar dessa
allt som utgör ett hinder för tilltro och förståelse, särskilt gällande engagemanget för våld och
påtryckning istället för dialog och lärande om den andre som partner.
Nationell kamp: Identitet och våld i palestinska skolböcker:
Det mest påtagliga intrycket man får av studiet av de elementära palestinska läroböckerna är dess
betoning på arabisk-palestinsk nationalism, som täcker tiden från det brittiska mandatet i
Palestina/ Israel år 1922-48. Följande anvisningar från en lärarhandledning hänvisar till
“upprättandet av en palestinsk stat med huvudstaden i Jerusalem. “Men det finns inget
specificerat angående det territoriet att en stat ska etableras.
Läromedlen syftar emellertid till helheten av det historiska “Palestina” (inklusive Israel, som ska
uppgå i Palestina).
En lärarhandledning syftar till att bygga upp ett värdesystem och stärka landet nationellt hos den
yngre generationens studerande för att kunna följa med i förändringar på politiska, ekonomiska,
sociala, kulturella och tekniska områden och möta olika utmaningar på grund av ockupationen av
mark, med hjälp av olika åtgärder som syftar till att behålla dess hegemoni och kontroll över dess
öde och dess resurser i ett försök att eliminera alla oberoende, regionala och
internationella försök till befrielse, genom uppförande och etablering av en
palestinsk stat med huvudstad i Jerusalem.
Från (”Nationell och livsutbildning, lärarhandledning”) årskurs 3, vol. 1, 2016-17, förord.
Flaggan, en version av den anti-ottomanska/ pro-brittiska arabiska revolt, är kanske den tydligaste
symbolen för den palestinska identiteten som delges de studerande liksom många arabiska
flaggor, liksom kartan. Palestinsk nationalism har alltid betonats, men den verkar vara ännu
starkare nu.

Vi sjunger:
Jag ska befria dig, o, mitt hemland/ o, alla nationers stjärna
Vi vill bruka jorden i dröm och i ära
Vi ska skydda Jerusalem / bevaka den med beslutsamhet
Och vårt land ska leva / dess flagga hissas
O, mitt ursprungliga hemland /
välsignelsens paradis
Vi kommer att försvara dig med kärlek genom att ge och vara generösa.
Från: ”Vårt vackra språk”, årskurs 1, vol. 1, 2016-17, sid. 89.
Dikten är uppenbarligen ganska harmlös och patriotiskt, även om den anspelar på kamp och
försvar. Emellertid ingår den militära dimensionen redan i första klass:

(”Vårt vackra språk”) årskurs 1, Vol. 2, 2016–17, sid 81.
Den palestinska nationalsången, som lärs i tredje klass, pådriver andan att slåss, hämnas och
offra sig. Det kretsar kring Fida’i, krigare i Fedayeen, gerillakrigare som är självmords pionjärer
inom den palestinska terrorismen.

(”Nationell utbildning och socialisation.” )Årskurs 3, volym 1, 2016-17. Sid 15-16
Aktivitet 1: Vi lyssnar och upprepar:
Krigare, krigare, krigare,
O, mitt land, förfädernas land
Krigare, krigare, krigare,
o mitt folk, människor för evigt
Med min beslutsamhet, min eld och hämndens vulkan
Med längtan att ge mitt blod för mitt land och mitt hem,
I motgång/bergen har jag ock utkämpat striden
Jag har erövrat det omöjliga och krossat gränserna
Med andans och vapenens eld
Och beslutsamheten hos mitt folk att utstå kampen
Palestina är mitt hem och min seger
Palestina är min hämnd och landet av ståndaktighet
Genom ed under flaggan
Genom mitt land och folk och svidande smärtan
vill jag leva som krigare, vill jag förbli krigare,
vill jag dö som krigare- tills jag har ett eget land igen.
(”Nationell utbildning och socialisation,” )årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 15-16.
Aktiviteter runt den nationella dikten inkluderar sångrepetitioner i grupper (Ibid., S. 17-18)
Texten förklarar:
Vår nationalsång uttrycker kampen för det palestinska folket och deras
rätt till frihet och självständighet, återvändande till deras hemland och försvar av detsamma,
eftersom det är fädernas och förfärarnas hemland.
(”Nationell utbildning och socialisation,”) årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 18.
Därför bör nationella mål som inkluderar begreppet “återvändande” [till Israel]
uppnås genom blodspillan och självuppoffring. Följande dikt, “Det generösa landet” av Hamid
Mahmoud, är tryckt under en bild av Jerusalem, både östra och
västra. Israeler är nämnda i dikten som utlänningar eller främlingar (ghuraba)
och deras närvaro sedan årtusende i det heliga landet förbigås.

Vi sjunger och minns:
Det generösa landet
Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att genomsyra detta generösa land
Och kommer att eliminera usurper från mitt land och kommer att utplåna
resten av dessa utlänningar.
O, Al-Aqsa och Harams land, o riddares vagga, så generöst tålmodig,
ha tålamod, tålamod tills segern är vår, gryningen kommer ur förtrycket.
(”Vårt vackra språk,”) årsk 3, vol. 2, 2016-17, sid 64.
Barn förväntas bli martyrer;
Med andra ord att bli dödad i konflikter med säkerhetsstyrkor. Följande illustration visar barn i
klassrummet som tittar på sin väns skrivbord med skylten: “Martyren.”

Att bli dödad i konflikter blir en del av läroplanen.


(”Nationell utbildning och socialisation,”) årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 59.
Offer och martyrskap, eller självmordsattacker, lärs inte abstrakt, utan lärs direkt relaterat till
faktiska konflikter. Eleverna är medvetna om att de ska följa i martyrernas fotspår
(shuhada) och de som dött före dem. Det följande exemplet hanterar detta problem som lärs ut i
en mattexamen i klass 4. [N.B. De Nya läroplanen återinförde begravningsbilder förutom mellan
2001-09]


Antalet martyrer från första intifadan under 1987-93 uppgick till 2026
martyrer och antalet martyrer vid Al-Aqsa martyriernas intifada under året
2000 uppgick till 5 050 martyrer medan antalet skadade nådde 49 760.
Hur många martyrer dog i de två intifadorna?
[Denna matematiska fråga innehåller ett fotografi av en begravningsprocession med
kistor täckta med den palestinska flaggan.]
Från ”Matematik”, årsk 4, vol. 1, 2016-17, sid. 35.
Antalet martyrer från första intifada är två tusen tjugosex martyrer.
(Matematik), årskurs 3, Vol 1, 2016 – 17. Sid 11


Antalet palestinska martyrer under aggression på
Gazaremsan år 2014 uppgick till 2.139.
* Skriv antal martyrer med bokstäver; Läs sedan ordet/antalet.
* Skriv ett tal som är en större än det antalet.
* Skriv ett tal som är en mindre än det antal.
(Matematik,) årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 19.
Respekt för myndigheter och omsorg av “andra” lokalt
Det är en del av skapandet av en nationell identitet och har att göra med att bygga ett normalt
samhälle, som inkluderar barn som följer dess regerings anvisningar och tillhandahåller tjänster till
dess medborgare.
I följande bild beskrivs ett besök i djurparken, där de studerande uppmanas att
följ anvisningar från en tjänsteman i uniform och andra vuxna:


Vårt vackra land, årskurs 1, Vol. 1, 2016–17, p. 74.
Nationalism ingjuten via folklore
Läroböckerna för de lägre klasserna utnyttjar lokala traditioner och folklore och
associera dem med sin nationella identitet. I följande bild tagen från
kapitlet om ett bybröllop och kan man se byns dansgrupp dansa dabkeh. Dabkeh
är en gammal och populär folkdans över hela regionen och vida omkring. Precis som med
traditioner som används på liknande sätt på andra ställen, används sådana traditioner för att
stärka en nationell sak och ge den en kulturell ram. På bilden kan man också se flaggan och den
svarta och vita fisknätsmönstrade keffiyeh, som blev Arafats symbol, liksom Fatahrörelsens och
slutligen palestinska nationalismens.


Vårt vackra språk, årskurs 4, vol. 2, 2016-17, sid. 5.


Vi svarar muntligt: Var hålls bröllopet i den palestinska byn?
[Svar: På torget.]
Vårt vackra språk, årskurs 4, vol. 2, 2016-17, sid. 7.
I en annan lärobok för fjärde klassen är keffiyeh direkt associerad med den nationella kampen.
Återigen är det kläder som finns över Levanten, den arabiska världen och även utanför som är
betraktade som typiskt palestinska


Jag lärde mig: Sålunda använder den palestinske mannen kläder som består av
lösa byxor [serwal], en långrock [kumbaz], rep runt huvudet [aqal], huvudduk [hattah] och keffiyeh.
Nationell utbildning och civilisation, årskurs 4, Vol. 2, 2016-17, sid. 16.
Läroplanen uppmuntrar också till att olika drömarketyper uppfylls för att stärka palestinsk nationell
identitet. Följande bild beskriver drömmen hos en palestinsk pojke, Firas, som vill leda ett uppdrag
till månen. Hans mamma lovar honom att genom beslutsamhet och uthållighet kan den drömmen
uppnås.


Vårt vackra språk, årskurs 4, vol. 2, 2016-17, sid. 65.
Enstatsvisionen
Läroplanen förutser ett stort Palestina med Jerusalem (inte östra Jerusalem), som dess
centrum. Det finns inget utrymme för judar eller israeler i den framtida huvudstaden i
Palestina:
Jerusalem är en palestinsk stad och huvudstad i staten Palestina.
Den palestinska flaggan hissas på stadsmurarna efter befrielsen från
israelisk ockupation, om gud vill


National Education and Socialization, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 26.
De heliga platser i Jerusalem inkluderar inte något judiskt.
En liknande viktig sak att uppmärksamma är att den ursprungliga palestinska läroplanen inte
omfattar judiska platser, platser som Rachel’s Grav, som senare också politiskt avvisas. Som
ett exempel visar följande karta den gamla staden i Jerusalem, som inkluderar de judiska
kvarteren men som inte längre har någon referens till Klagomuren, judendomens heligaste
plats och som togs bort från läroplanen i början av 2000-talet.


Nationell utbildning, årskurs 3, vol.1, 2002, sid 42 (Borttagen ut läroplan)
Å andra sidan, har ett frimärke med bortraderad hebreisk text, från den brittiska
mandatperioden tagits bort från läroplan.
Nationell Utbildning, Årskurs 2, Vol. 1, 2014, Omslagssida och sid. 7.
[N.B. borttagen från läroplanen.]
Fortfarande förnekas den judiska närvaron
De heliga platserna i Jerusalem:
Al-Aqsa-moskén, Klippmoskén
Heliga gravens kyrka.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 26-7.
Jerusalem är felaktigt beskrivet som etablerat av “våra arabiska förfäder.”
Även om dessa araber inte definieras som palestinier, definieras staden som en “arabisk”
stad “och det finns uppenbart inte längre någon hänvisning till kanaaniterna som förfäder.
-Jerusalem är en arabisk stad byggd av våra arabiska förfäder tusentals år sedan.
Den är helig för muslimer och kristna.
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 28.
-Det är vår plikt att skydda Jerusalem, bevara den och dess heliga
platser, att be för henne och att stärka dess folks ställning tills
vi befriar den från ockupationen.
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 30.
En viktig del av nationalismen som presenteras för små barn inkluderar havet
och apelsinerna som är karakteristiska för den israeliska kusten och Gaza.


Vårt vackra språk, årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 131.
Uppgiften är att ange namnen på palestinska städer med utsikt över
Medelhavet med fokus på Acre, Haifa, Jaffa och Gaza. [Inte en översättning,
Men parafraserade -EP]
Nationell och livsutbildning, lärarhandledning, årskurs 2, vol. 1, PA 2016-
17,sid. 99.
Följande målning och historia kombinerar kritik av säkerhetsbarriären med en
längtan efter det israeliska territoriet, betraktat som palestinskt:


Vi reflekterar över bilden och diskuterar.
Ovanstående bild är en del av ett kapitel om den utbredda och populära Anemone
Coronaria/ annemonen som blommor i regionen. Bilden följs av en berättelse, “Annemonen”
Den berättar om en liten flicka, Layla, som leker bland anemonblommorna och jagar
färgglada fjärilar – tills hon kolliderar med säkerhetsbarriären/muren.
Hon fortsätter springa tills hon kommer fram till betongväggen; Hon stannar och
blir ledsen. Hon vet inte vad hon skulle göra härnäst. Hon ser en anemon, ensam
nere vid väggen. Hon går till fjärilarna och frågade: “Varför är hon
ensam här”? Den blå fjärilen svarar: “Eftersom muren skiljer henne från hennes
systrar.”
Layla flyger sedan med fjärilarna över barriären och njuter tillsammans med de vackra
vännerna [på den israeliska sidan].
Den röda fjärilen: “Detta är Marj Ibn Amer [israeliska dalen].”
Layla: “Och vad heter det där berget”?
Den vita fjärilen: “Dess namn är Carmel, och det ligger vid staden Haifa.”
Historien slutar med att fjärilarna följer med Layla till hennes hem. När hon tackar
dem, säger hon:
“Det är oundvikligt, vi kommer att återvända”!
Vårt vackra språk, årskurs 4, vol. 1, 2016-17, sid. 32-35.
Medan Layla drömmer om återkomsten till Palestina / Israel, är i följande dikt av
Ibrahim Ali, två unga medlemmar i Fatah, lejonungen och blomsterflickan redo att attackera.
Den följande illustrationen visar de två, i uniform, mot bakgrunden av en blodbesudlad väg
som leder till Jerusalem. De kommer överens om att erövra Haifa, Jaffa och Jerusalem.


Jag är en lejonunge, jag är en blomma / vi gav våra själar till revolutionen
Vår far och morföräldrar byggde husen till oss i vårt fria land
Jag är en lejonunge, jag är en blomma / vi bar revolutionens flamma
till Haifa, till Jaffa / till Al-Aqsa / till Klippmoskén i Jerusalem.
Vårt vackra språk, årskurs 2, vol. 1, 2016-17, sid. 42.


Vi reflekterar över bilden och diskuterar.
Staden Jaffa
“Jag är Jaffa; Jag är pärlan vid havet; Jag är en palestinsk stad. Dina tidiga
arabiska förfäder byggde mig för sex tusen år sedan på Medelhavskusten. ”
Bland frågorna: 2. “När byggde araberna staden Jaffa”?

Vårt vackra språk, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 104, 106-7.
Det finns en sång om fågeln som vill besöka Palestina, besöka platser som Safed,
Tiberias, Acre, Haifa, Jaffa och Ramle [allt i israelisk ägo].
Texterna innehåller även spel med namn på palestinska städer som Acre och Jaffa,
allt delar av Israel.
Det finns en berättelse om en pojke som tar hand om en fågel och håller den i en
bur. Hans mamma påminner honom om att hans farbror hålls fången. Frågan är:
“Vem påminner dig om fågelns historia “? Notera dessutom: ” Svar godkänns om
det i elevens berättelser ingår beskrivning om fångenskap. ”
Nationell och livsutbildning, lärarhandledning, årskurs 1, vol. 1, PA 2016-
17, sid. 71-2.
Dikten “Peace on Our Hills / Fred” presenteras mot bakgrunden av en karta som
representerar det statliga palestinska hemlandet. Dikten innehåller uttryck som, “Fred för
mitt kära hemland” och “Vi älskar dig mitt kära hemland”


Vårt vackra språk, årskurs 2, Vol. 1, 2016 – 17, sid 12


En turistkarta över Palestina
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 3, Vol 2, 2016 – 17, sid.80


Ovanstående är en politisk karta över Palestina som omfattar hela Israels territorium,
med angränsande arabiska länder; Men Israel är inte avbildat. Uppdraget för
eleven är att titta på kartan och hitta staden Ramallah, sedan hitta fyra andra
städer, norr, söderut, öster och väster om Ramallah. Kartan innehåller många israeliska
städer med arabiska namn, inklusive det intressanta, Tel Aviv vilket
har översättningen: Tal al-Rabi (Mound of Spring).
Matematik, årskurs 1, vol. 1, 2016-17, sid. 143.
Två problem orsakade tydlig kritik inom de palestinska medierna: Det arabiska
namnet som av misstag angavs som Tel Aviv plus det faktum att Ramallah ligger i centrum
av kartan medan Jerusalem, inte ens nämnts i frågorna och är “staden söder
om Ramallah.” Oavsett det felaktiga påståendet att Tel Aviv ursprungligen skulle
ha haft ett arabiskt namn, så är kartan typisk i den meningen att den helt utesluter
allt israeliskt.
En ny karta över “Det arabiska hemlandet” har mycket likhet med den tidigare kartan, men
använder färger för att betona Palestina ännu mer. I båda fallen finns inte Israel,
men den tidigare kartan föreslår att den arabiska nationen sträcker sig över stora områden,
medan den nya kartan fokuserar på palestinierna som separata från resten av araberna,
men fortfarande dock är en del av den arabiska nationen.
För att förstå de ändringar som gjorts i kartorna är det bra att först titta på kartan
Som visas i läroplanen 2014:

Palestina är arabisk-islamskt
Det palestinska folket är en del av den arabisk-islamiska nationen.


Nationell Utbildning, årskurs 2, Vo. 1, 2014, sid. 16.
I läroplanen 2016-17 är titeln igen “Palestina är arabisk-islamiskt”, men den
lektionens mål skiljer mellan arabiskt och islamskt. Eleven ska “veta att
Palestina är en del av det arabiska hemlandet [snarare än nation] “och”. . . att Palestina är
en del av den muslimska världen [igen snarare än nation]. ”


Nationell Utbildning, årskurs 4, Vol. 1, 2016 – 17, sid. 7
Även om detta kan tyckas vara en nyans, skiljer sig begreppen
Palestina , det arabiska och det islamiska åt och blir tydligare när man tittar på följande
grafik, där Palestina har olika färger, inkluderar sin flagga och också visas
separat på andra kartor.
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 4, Vol. 1, 2016 – 17, sid 7
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 4 Vol. 1, 2016 – 17, sid 5
Efter sjuttio år:
Flyktingproblemet består och fortsätter från generation till generation.
Ett annat område med väsentliga förändringar av den nya läroplanen gäller palestinska
flyktingar. Flyktingfrågan utgör kanske det svåraste hindret för ett avgörande fredsavtal. Genom att
göra frågan till en central del av nästa generations identitet samt insistera på “återvändande” till
Israel / Palestina, signalerar palestinska utbildare att det finns mycket lite utrymme för kompromiss
i denna fråga. Läroplanen rapporterar inte heller om de många palestinier som från andra länder
nu har bosatt sig i områdena och Israel eller de palestinier från olika områden som även har
emigrerat till Israel. Inte heller förklarar de undersökta texterna varför flyktingar har stannade kvar i
lägren sedan den palestinska myndigheten bildades.
En äldre palestinier ger nyckeln till sitt förlorade hem till den yngre generationen.


-Jag ser på bilden … Farfar/morfar talar med sina barnbarn om……
Antalet personer på bilden …
Antalet män är …
Antalet kvinnor är …
Matematik, grad 1, vol. 1, 2016-17, sid. 67.
På den följande bilden och förklaringen, ger en annan äldre palestinier sin nyckel till sitt barnbarn
till sitt dåvarande gamla hem i Palestina:


Sana kom in i sin morfars/farfars rum som han bor i, i flyktinglägret Yarmouk
i Syrien och hittade ett skrin framför honom och hon frågade: “Vad är det här för skrin
morfar/farfar”?
Nationell utbildning and socialisation ,årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 31.
En övning presenteras för att eleverna ska anknyta till orden “flyktingar” och “återvändande”.
Vårt vackra språk, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 29.


-Vi kommer att skriva följande i Naskhs kalligrafisk stil: Flyktingläger i mitt land är bland annat:
Jabalia, Jelazun och al-Bureij [alla delar bokstaven
J / arabiska jim]. Bokstaven j finns i de namnen.
Vårt vackra språk, årskurs 3, vol. 1 2016-17, sid. 50.
År 2012 uppgick antalet invånare i flyktinglägret al-Fari’ah till totalt 7.830 personer.
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 13.


Deir Ammar och Aqbat Jabr är [två av] de palestinska flyktinglägren. Befolkningen i Deir Ammar är
2 400 personer, medan befolkningen i Aqbat Jabr är 6436 personer. Svara på följande:
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 46.
En atmosfär av hat och grymhet främjas med textens betoning på flyktingar som lever i odrägliga
villkor i lägren.

tionell utbildning och sociali
Aktivitet 3: Vi observerar och drar slutsatser:
Vi drar slutsatser från de svåra förhållandena i de palestinska lägren från de två bilderna ovan. Vi
förtydligar palestinska flyktingars rättigheter.


Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 34
En klassrumsaktivitet innefattar att göra smycken med namnen på fyra kända flyktingläger, AlArroub,
Al-Yarmouk, Jenin och Al-Shati, på Västbanken, i Syrien och på Gazaremsan. Sådana
aktiviteter syftar till att uppmärksamma flyktingläger och påminna nästa palestinska generation att
kärnan i deras kamp ligger i Israel, förutom Västbanken och Gaza.
Nationell utbildning och socialisation, årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 38.
Barnen lärs att “återvända” [till Israel / Palestina] är en inneboende del av det palestinska
nationella uppdraget.
Vår nationalsång uttrycker kampen för det palestinska folket och deras
rätt till frihet och självständighet och återvända till sitt hemland och försvara detta, eftersom det är
fädernas och farfädernas hemland.
Nationell utbildning och socialisation, årskurs 3, Vol. 1, 2016-17, sid. 18.
I följande palestinska demografiska data anses Israel som “ockuperat”
territorium “, men inte Västbanken och Gaza. Eleverna blir ombedda att placera
lämpliga demografiska nummer i rutorna i under tabellen.

Följande tabell illustrerar antalet palestinska invånare 2015
enligt det palestinska centret för statistik. Eleven ska placera
lämpligt antal invånare i rutorna under:


Matematik, årskurs 4, vol. 1, 2016-17, sid. 25
Följande karta över Israel, Västbanken och Gaza är alla avbildade som ett enda palestinskt
land med de palestinska grannländena Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten.
Israeliska områden som Galileen och Negev noteras som en del av Palestina,
tillsammans med arabiska namn på israeliska städer som Akka (Akko, Acre), Asqalan (Ashkelon)
och Asdud (Ashdod). Namnen på Tel Aviv och Jaffa togs bort, men några
bokstäver är kvar (tal, ja). Ursprungliga namnet Tel Aviv på denna karta var Tal alRabi ‘
(Vårens kullar). Eftersom Tel Aviv-Jaffa är en ny stad, är det vanliga arabiska namnet Tal Abib.
Namnet raderades mest sannolikt i efterdyningarna av en arg kommentar i några palestinska
medier. Kartan och den pinsamma händelsen som följde publiceringen av PA: s första läroplan,
visar att palestinsk elementära grundskoleelever blir metodiskt nekade någon positiv information
alls om Israel.


Matematik, årskurs 4, Vol. 1, 2016-17. Sid 134.
Den nya naturvetenskapliga boken för fjärde klassare använder väderstudier för att belysa tanken
om ett tänkt arabiskt Palestina. Läroböckerna visar ett snötäckt Jerusalem och beskriver
väderförhållandena i den tänkta palestinska staten, på en karta som bara upptar arabiska städer.


Vetenskap and liv, årskurs 4, vol. 2, 2016-17, sid. 2

Texten innehåller följande: “Jag diskuterar med mina vänner väderförhållandena i
palestinska städer som finns på kartan. ”
Naturvetenskap och liv, årskurs 4, vol. 2, 2016-17, sid. 4.


Från en nationell utbildningsbok täcker en kartövning ett Palestina som inte alls omfattar Israel.
Slutlig aktivitet: Vi ska rita kartan över vårt land med våra kroppar.
Nation och liv, årskurs 2, vol. 1, PA 2016-17, sid. 18.

Bildtexten under bilderna för kursdiskussionsämnet
Från en bok i matematik:
Höjden på det israeliska berget Mount Meron (Jabal al-Jarmaq) ingår iden palestinska läroplan i
matematik:
Jabal al-Jarmaqs höjd är 1208 meter.
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 13.
Och en annan matematisk fråga:
Ihab klättrade uppför Jabal al-Jarmaq i Galileen, vars höjd är 1208 meter (det
högsta berget i Palestina), och sedan klättrade han uppför Mount Gerizim i Nablus.
Är det möjligt att beräkna avståndet som Ihab klättrade i de två bergen?
Hur?
Vad föreslår du för att kunna beräkna detta avstånd?
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 43.
De forntida palestinierna.
Enligt de palestinska rapporterna som framgår av tidigare läroplaner, är de palestinska
araberna de ursprungliga invånarna i landet Israel/ Palestina. De nya skolböckerna fortsätter med
denna saga, även om palestiniernas kanaaneiska ursprung inte längre är så uppenbar.
Anledningen till detta kan vara relaterat till den islamiska uppfattningen att kanaaneerna utvisades
från det heliga landet på grund av sina synder. En annan nackdel för detta argument är att
historiska israeliter språkligt var kanaaniter (och till en viss
utsträckning kulturellt), (tillsammans med fenicierna, amoriterna, ammoniterna, moabiter och
edomiter). Följande exempel är en bekräftelse på dessa antaganden gällande
anor (vilket utesluter all judisk koppling till Jerusalem).
Nästa stycke, som förekommit i tidigare läroplaner, ingår ej i det nya
Läroplan för årskurs 1-4:
De arabiska kanaaniterna var de första som bosatte sig i Palestina och då härskade olika
nationaliteter och inkräktare bebyggde många platser där ännu idag gamla ruiner återstår. . .
Med erövrandet av Palestina av muslimerna blev det islamiskt och det är det fortfarande. . .
Palestina är fortfarande under israelisk ockupation intill denna dag.
Nationell utbildning, årskurs 4, Vol. 1, 2013, sid. 14. [Borttaget från
läroplanen.]
Medan man tydligen ger upp den kanaanitiska berättelsen insisterar läroplanen fortfarande på att
araber byggde Jerusalem.
Jerusalem är en arabisk stad byggd av våra arabiska förfäder för tusentals år sedan.
Jerusalem är heligt för muslimer och kristna.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 28.
Det paradoxala “Israel”: Förnekat och demoniserat
Hatutbildningen börjar i första klass:


Bildtexten under bilderna för kursdiskussionsämnet är: “Överbetning”(vänster); och exploatera och
annektera för land byggandet av den rasistiska ”erövringen ” (höger).
Nationell och livsutbildning, årskurs 1, vol. 2, PA 2016-17, sid. 28.
En nationell handbok om hur man undervisar om livet innehåller en konversation där någon är
imponerad av de många tillbedjarna vid Al-Aqsa-moskén på fredager under
den heliga månaden ramadan medan en annan frågar varför bara några tillbedjare är där andra
dagar.
Svaret:-Eftersom de inte kan komma på andra dagar och den israeliska ockupationen
hindrar palestinierna att komma till Jerusalem från byar och städer. . . Ja, det är ockupationen som
kontrollerar vårt tillträde till vår heliga stad.
Nationell utbildning and socialisering, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 29.
Tillbedjan vid Al-Aqsa sändes live via Israels röst tills det blev en plattform för uppvigling. I
läroplanen är alla konflikter runt Al-Aqsa-moskén betraktade som godtyckligt
skapade av israeliska säkerhetsstyrkor.
Detta är dock en ensidig presentation av en känslig situation som kräver ovanliga
säkerhetsåtgärder för att skydda ett stort antal troende. Det finns tydliga problem, både nationellt
och religiöst, som behöver lösas.
Följande bilder visar olika aspekter av anti-palestinska aktiviteter av israeler.
Titeln lyder “Aktivitet 4: Vi uppfattar och drar slutsatser.” Bilderna beskriver
(Medurs från övre vänstra bilden): en israelisk bosättning; En del av en israelisk
kontrollstation; Israeliska soldater som kvarhåller palestinier; Och en del av säkerhetsbarriären,
som vanligtvis är benämd bland palestinierna som den “rasistiska separationsväggen”.


Nationell utbildning och socialisering, årskurs 3, vol 1, 2016 – 17 sid 13
En text på samma sida säger:
Den israeliska ockupationen är den främsta orsaken till vår oförmåga att uppnå fullt oberoende.
Det palestinska folket har rätt att kämpa tills de uppnår en oberoende stat, precis som andra
människor i världen.
Det beslutades att bygga den rasistiska barriären 2002.
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 13.
Nioåriga barn lär sig att israeliska säkerhetsstyrkor avsiktligt blockerar ambulanser och äventyrar
liv.


Nationell utbildning och socialisering, årskurs 3, vol. 2, 2016-17, sid. 48.
Äldre barn (10 år) är utsatta för ännu en samling påstådda onda handlingar av israeliska styrkor,
denna gång visas ett barn som är martyr. Förutom att uppmuntra till martyrdom lägger texten inte
bara till polarisering och radikalisering utan IDF presenteras som brottslingar som avsiktligt skadar
palestinska barn. Denna typ av propaganda skadar slutligen eleverna genom att uppmana och
förbereda dessa barn för att i onödan riskera sina liv.


Texten i illustrationerna ovan och under instruerar barn att reflektera över och uttrycka sina
synpunkter på var och en av bilderna och uppmuntrar eleverna att “plocka fram andra
yrkesverksamheter som påverkar barns säkerhet i Palestina. . . .”
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, vol. 1, 2016-17, sid. 59.


Jag lärde mig: Barnen i Palestina får utstå olika former av våld pga
ockupationen, vilket utgör faror för deras liv. Det sker på följande sätt: genom att döda, arrestera
och fängsla barn under långa/många timmar; låsa in dem i sina hem; hindra dem från att komma
säkert till sina skolor eller terrorisera
dem; och genom att rubba tillvaron för dem genom att döda eller arrestera deras släktingar och
förstöra deras hem.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 60.
Jag lärde mig: Vi skyddar vår palestinska miljö och försvarar vårt land från
den zionistiska ockupationen genom att bygga, odla, tillhandahålla vatten och el,
bygga vägar, stödja bönder och delta i nationella aktiviteter för att skydda landet och försvara det
från att bli beslagtaget genom ockupation och
byggandet av bosättningar, vilka strider mot internationell rätt.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol. 2, 2016-17, sid. 85
Palestinska fångar
Följande är en fråga för samarbete i matematik:
År 2014 uppgick antalet fångar i fängelser till 6.500, medan det 2015 uppgick till
6 800 fångar. Vilket år var antalet fångar störst?
Matematik, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, sid. 17.
En berättelse i texten berättar om en pojke som botade en fågel och höll den i bur. Hans mamma
påminner honom om att hans farbror var fången. Frågorna blir: “Vem påminner dig berättelsen om
fågeln om”?
En notering bredvid frågan: “Godtagbara svar bör inrymma berättelser om fångenskap.
“Nationell och livsutbildning, lärarhandledning, årskurs 1, vol. 1, PA 2016-17, sid. 77.
Demonstration för frigivning av fångar:
Signalerna i texten är “Frihet för fångar “och” vi kommer inte att glömma våra fångar ”
(från det israeliska perspektivet är fångarna antingen dömda terrorister eller på annat sätt
fängslade för våldsamma handlingar.)


Nationell utbildning och socialisering, årskurs 3, vol. 2, 2016 – 17 sid 56.
Presentation av Nakba
Det arabiska nederlaget i Israels krig för oberoende, är inbäddat i det palestinska nationella minnet
som Nakba (katastrofen) och förblir som ett oupplösligt trauma i de palestinska skolböckerna.
Empati och solidaritet med elevernas landsmäns lidande är allt utom naturligt. Denna stora och
mångfacetterade tragedi presenteras dock utan historiskt perspektiv och ignorerar också mycket
lidande som orsakats av palestinierna och deras allierade mot sina judiska grannar. Förutom att
vara ett språngbräda för fientlig infiltrationen i Israel, tjänar denna selektiva och återkommande
presentationen också som en ackumulerad prestation för att så hat och demonisera sin israeliska
granne.
Till exempel använder en mattebok mänsklig tragedi för att träna tal upp till 999. Följande frågor
tjänar till att förstärka den palestinska synvinkeln.


Första lektionen: Tal upp till 999
[Lektionen börjar med ett fotografi av en förfallen byggnad i en av byarna]
1. Antalet förstörda palestinska byar år ett tusen, nio hundra, fyrtio -åtta (1948) är 396 byar.
Var tog medborgarna i dessa byar vägen?
Jag minns en av dessa byar.
[En serie matematiska frågor som roterar kring talet 396 följer]
Matematik, årskurs 3, Vol. 1, 2016-17, sid. 4.
En nationell utbildningshandbok ger en bild av flyktingproblemet. Bland målen bör eleverna “känna
orsaken till förekomsten av palestinska flyktingläger” och bli bekanta med de “svåra livsvillkoren i
lägren.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol. 1, 2016 – 17, sid 30


Minns ni namnet på den plats där palestinierna samlades efter att de utvisats från sina hem?
Vi beskriver de palestinska flyktingarnas lidande när de försköts.
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol. 1, 2016-17, sid. 30.
Fortsättningen på historien om Sana och hennes farfar:
Farfar: “Vi bodde tryggt i Jaffa, men de zionistiska ockupanterna omringade oss,
och dödade många av oss och trängde undan oss från vårt land.
Så vi lämnade våra hem, bärandes på några få tillhörigheter. Vi gick långa sträckor till fots. ”
Sana: “Vad hände sen”?
Farfar: “Vi kom hit, där tält hade rests för att härbergera oss i hopp om att vi skulle få återvända till
våra hem. Men allteftersom vår väntan fortsatte länge flyttades vi till långa rader med små, trånga
hus med plåttak.
Det kallades “palestinska flyktingläger” och vi är fortfarande kvar i där. ”
Nationell utbildning och socialisering, årskurs 4, Vol 1. 2016 – 17, sid 32
PA: s islam: nationalism och begränsad tolerans
Islamisk utbildning uppmuntrar både tolerans och islamisk överlägsenhet över otrogna (kuffar).
Tempelberget / Haram Al-Sharif tjänar som symbol för palestinsk nationalism. Intressant nog,
bibehålls överlägsenheten hos Hijazi, de heliga platserna (dvs Mecka och Medina) i de grundskole
årskurserna oberoende av ansträngningarna från islamiska och nationalistiska grupper för att öka
betydelsen av Jerusalem, åtminstone över Medina. Som nämnts vid annat tillfälle kan islamiska
överväganden också ha bidragit till det uppenbara borttagandet av det kanaanitiska argumentet
från den nya läroplanen. Om så är fallet kan detta ses som ett positivt steg framåt på vägen för att
förstå att det traditionella erkännandet av den judiska kopplingen till det heliga landet är en
nödvändig förutsättning från islam för en fredlig samexistens.
Tolerans är ett centralt islamiskt värde. I följande text är emellertid kontexten tolerans efter att ha
besegrat sin fiende och erövrade sin mark:


(1): Lägg till en markering (?) bredvid rätt uttryck och ett kryss (X) bredvid det felaktiga. [Det rätta
svaret verkar vara nummer 4.]
1. () Muslimen lönar ondska med ondskan för att han inte accepterar
förnedring.
2. () När den heliga profeten erövrade Mekka, straffade han sitt folk för att de hade fördrivit honom
bort från staden.
3. () Muslimen kränker dem som har behandlat honom illa.
4. () Tolerans bland människor genererar kärlek bland dem.
Mecka, Medina och Jerusalem
Läroplanen betonar inte alltför mycket islam när det gäller Jerusalem.
Argumentet att Jerusalem skulle vara heligare än Medina hittas inte.
Dessa läroböcker använder inte heller islam för att utbilda elever om att denna stad är helig
för judendom, vilket traditionellt dock betonas i islam (och erkäns i andra islamiska läroplaner). Så
här har ett viktigt tillfälle att minska polariseringen slösats bort.


Ka’bah
Islamisk utbildning, årskurs 1, vol. 1, 2016-17, sid. 19.
Följande modell av Ka’bah utgör en del av en enhetlig berättelse om Abraham och hans son,
Ishmael, som bygger Ka’bah och pådriver budskapet att för muslimska nationer så existerar detta
enda centrum.


Slagord inom utbildningen:
Jag är en muslim, och Ka’bah är min qiblah [bönriktning]!
Islamisk utbildning, årskurs 4, vol. 1, 2016-17, sid. 25.
Följande är den första bland tre liknande bilder av heliga platser, inklusive: Mekka,
Medina och Jerusalem.
Ka’bah.


Islamisk utbildning, årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 70.
Kvinnor och islam
I allmänhet utbildar den nya läroplanen för årskurs 1-4 till vänlig samexistens mellan mer eller
mindre strängt religiösa muslimer, inklusive kvinnor. Den följande illustrationen åtföljs av en
historia om en äldre kvinna som verkar troende (till höger) och som felaktigt misstänker att en
sekulär ung kvinna snattar godis ur en väska . Den äldre ångrar sig senare, i planet, när hon
upptäcker att väskan faktiskt hörde till den unga kvinnan. Detta exempel lär att det är inte
garanterar att man alltid har rätt och att mänskliga relationer i olika delar av samhället bör baseras
på delade gemensamma värderingar och ärlighet.


Vårt vackra språk, årskurs 4, vol.2,2016 – 17, sid 116.


En illustration till en vers i den heliga koranen (113/4) exponerade några partiska
kvinnomotståndares åsikt och några palestinska kritiker larmades därmed. Versen lyder: “Jag
söker skydd hos gryningens herre. . . . och mot det onda som blåser på knutar. ”
Det sistnämnda anses normalt vara häxor eller trollkarlar. Således presenterar illustrationen
kvinnor som mordiska gamla häxor: knappast lämpligt för årskurs 1.
Partiskhet mot icke-muslimer


Denna illustration representerar en del av den sjunde versen i den första och viktigaste suran i
koranen, al-Fatihahs sura: “den väg de vandrat som du har välsignat med dina gåvor; inte de som
har drabbats av din vrede och inte de som gått vilse ”
”Människorna i elden” verkar vara de som mest framkallar Guds vrede, klassiskt tolkad som
judar, här bränns de levande i helvetet. De “som är vilseledda” tolkas klassiskt
för att vara de kristna. Läroplanen kunde ha valt en av de mer universella och fridfullare
tolkningarna som gör det möjligt att använda suran av alla, när de tre religionerna samlas.

Islamisk utbildning, årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 9


Islamisk utbildning, årskurs 1, vol. 1, 2016-17, sid. 85.
Textboken berättar inte historien om elefantfolket som straffades av Gud. Detta lämnas för
diskussion. Denna sura berättar hur dessa människor förstördes på grund av deras komplott mot
Ka’bah. Allah skickade fåglar som släppte stenar av bakad lera på elefanterna och folket. Är detta
lämpligt för förstaklassare?


Illustrationer som visar tortyr genomlidna av profeten och hans anhängare.
Islamisk utbildning, årskurs 3, vol. 2, 2016-17, sid.11
Sid 41
Kristendomen i PA-läroplanen: Judiska rötter ignoreras
Den elementära läroplanen för årskurs 1-4 ignorerar den inbördes kopplingen mellan
de tre stora monoteistiska religionerna. Den ignorerar också den traditionella förståelsen av
de flesta religioner där Israel / Palestina är det historiska judiska hemlandet, med Jerusalem
som centrum, samtidigt som den tjänar som en viktig helig stad för alla tre monoteistiska
religionerna. Detta är särskilt störande när det gäller läroplanens utbildning i den
kristna religionen, eftersom den tron är född i det land som grundades av judar. Å andra
sidan, medan de muslimska texterna innehåller problematiska element när det gäller ickemuslimer,är
förekomsten av kristen utbildning lovvärd, med undantag av förnekande av allt
judiskt.


Kartan till vänster introduceras till årskurs 1 som en aktivitet som syftar till att lokalisera
Jesu födelseort på “Kartan över Palestina.” Dagens politiska gränser visar
nuvarande namn på angränsande arabiska länder, men inte det angränsande Israel. Liknande
uppgift finns till kartan till höger som erbjuder en aktivitet för att kartlägga den helige
familjens flykt från Betlehem till Egypten och återvändandet till Nasaret. Än en gång är Israel
utplånat på “Karta över Palestina” medan dagens Egypten, Jordanien, Syrien och Libanon
finns med.
Utbildning avseende kristendomen ,Årskurs 1, vol. 1, 2016-17, sid. 48, 57.
Diskussionen och bilderna om när Jesus rider in i Jerusalem omgiven av den judiska
bakgrunden eller att lärjungarna firar den sista måltiden som påskfirande. utelämnar all
judiskt hänvisning.


Utbildning avseende kristendomen , Årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 23.


Utbildning avseende kristendomen , Årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 24.


Lektion 6, palmsöndagen
Utbildnings sammanfattning: Jesus rider in i Jerusalem (al-Quds) och mottas av de
hejaropande folkmassorna som kung.
mål:
1. Eleverna ska berätta på sitt eget språk om när Jesus rider in i Jerusalem.
2. Eleverna ska ta fram uttryck om lycka från den bibliska texten när han hyllas
som kung
3. Eleverna ska fantisera om orsaken till att folkmassan mottog Jesus
på detta sätt.
Utbildning avseende kristendomen , Årskurs 1, vol. 2, 2016-17, sid. 24.
Diskussion: Högre och lägre årskurser
Det är viktigt att sammanfatta de viktigaste punkterna i presentationen av den nya palestinska
läroplan för årskurs 1-4 i ett försök att mer tydligt kunna förstå den riktning som nuvarande
palestinska ledningen att tydliggöra riktningen för den yngre befolkningen.
Läroplanen ger palestinska ungdomar kompetens och kunskaper för att försöka bygga en nationell
identitet som ska möjliggöra att människor samarbetar till nytta för alla inom och utom landet. Men
denna PA-läroplan har också ett konkret mål nämligen att uppmana barnen till våld när behov
uppstår.
Även om den palestinska myndighetens militära makt är relativt svag och förmåga att kontrollera
territoriet fortfarande är begränsad, så är utbildningssystemet och eleverna
kontrollerade av myndigheterna i Ramallah. I Gazaremsan däremot, utövar Hamas våld med den
palestinska regimens goda minne och genom en stadig tillgång till vapen.
Finansieringen från radikala allierade har den palestinska myndigheten behållit i hög grad. Den
palestinska myndigheten måste hålla en hög grad av förnekande för sina handlinga.
Regimens handlingar är beroendet av utländsk finansiering och utländska bidrag från länder som
tror sig vilja arbeta för palestinsk fred.
Läroplanen berättar inte till fullo hur palestinska barn ska tillägna sig det palestinska sättet att
tänka: de utsätts även för källor utanför läroplanen, både inom och utanför skolan. Det är dock
myndigheten som spelar den centrala rollen i denna läroplan genom utformandet av utformningen
och synen på världen där de studerande representerar röster från deras auktoritet.
Både drömmarna och de realistiska förväntningarna från (och för) eleverna måste granskas.
Genom att granska exempel från läroböckerna i övre årskurserna ska vi försöka
svara på två frågor: Vad kan rimligen förväntas nu? Vad kan rimligen förväntas i framtiden? Svar
på dessa och andra frågor kommer förhoppningsvis ge ett mer nyanserat, kognitivt perspektiv på
läroplanens effekt på elevernas vuxenliv.
Det är vårt hopp att en studie av läroplanen ur de yngre och de äldsta elevernas perspektiv
kommer att tydliggöra klarhet i den israeliska palestinska konflikten, dess möjliga framtida riktning
och de vägar vi hoppas fortfarande är öppna för att nå fred.
A. Grundläggande (årskurs 1–4)
De nya läroböckerna för årskurs 1-4, publicerad av den palestinska myndigheten för
läsåret 2016-17 representerar inte en vändpunkt jämfört med tidigare år. Det övergripande
intrycket kvarstår: Beslutsamhet att bygga en nation; Att stärka palestinsk identitet genom att
fokusera på en fiende: Israel; Och att fortsätta med den oändliga kampen för att ta kontrollen över
det av historiskt Palestina som britterna lämnade från 1922-48.
I denna läroplan ska nationella institutioner och myndigheter respekteras.
Islam används inte som ett radikalt politiskt verktyg i denna åldersgrupp;
utbildning i kristendomen ingår i läroplanen (trots en del negativt om icke-muslimer).
Judendomen är helt enkelt ignorerad. Traditionella könsroller upprätthålls men
tjejer och killar är inte segregerade, och slöja accepteras men uppmuntras inte specifikt. Utbildning
är dock inte sekulär och islam är centrum i en palestinsk identitet och betonas intensivt. Centra
som Mekka och Medina är obestridbara, liksom att Al-Aqsas religiösa roll också betonas, och
ihopkopplad till nationell entusiasm. Likväl kommer blod, inklusive från barn, oundvikligen krävas i
ett försök att underbygga läroplanens grundläggande lära om den
palestinska staten.
De mest oroande aspekterna i denna läroplan omfattar PA / PLO / Fatahs inställning till
myndigheter för dessa sex till tio år gamla barnen som anses vara förbrukningsbara; liksom
indoktrinering av dessa ungdomar till tanken att hela Israel hör till Palestina och alla israeler är
onda. Det centrala i denna läroplan för palestinska barn är att Israel inte borde finnas där,
eftersom israelerna är invaderande brottslingar utan mänsklighet alls. Det finns inga alternativ alls;
Det är svårt att föreställa sig ett scenario som inte leder till våld.
Läroplanen i dess nuvarande upprepning erbjuder inga riktiga val alls; Det är svårt att föreställa sig
ett scenario som inte leder till våld. Det enda andra alternativet för positiv förändring skulle vara ett
stort skifte i läroplanens riktning och de attityder som skapade det.
Från en lärarhandledning för tredje årskursen:
Denna bok syftar till att bygga upp ett nationellt värdesystem och stärka detta hos den yngre
generationens elever, för att kunna följa med förändringar på de politiska, ekonomiska, sociala,
kulturella och tekniska arenorna och möta olika utmaningar som påtvingats på grund av
ockupationen av vår mark. . . [Kursiv Lagt till].
Nationell och livsutbildning, lärarhandledning, årskurs 3, vol. 1, 2016-17, förord.
Frågan är: Hur kan ett sju eller åtta år gammalt barn förväntas relatera till ockupation? Svaret från
läroplanen är att visa barnmartyrer och bilder av fientliga och krigiska styrkor. De som dödas eller
fängslas genom våld, vördas i utbildningssystemet i läroplanen och i andra media (t.ex. sociala
medier). Utan tvekan stöder läroplanen också fredliga nationalistiska handlingar som samlingar,
demonstrationer eller genom att hissa flaggan: “Vi kommer att försvara landet med kärlek och
generositet.” Men att ge och vara generös är bara en del av vad barn lärs.
Och vilken typ av skolundervisning kan påverka barn att bli “martyrer” som är redo att exploderas?
Budskap som: “Krigare, krigare, krigare”; “Min vulkans hämnd”; “Jag längtar att ge mitt blod för
mitt land”; “Med vindens storm och vapenens eld “; “Jag lovar att jag ska offra mitt blod för att
mätta landet”; “Vi gav våra själar till revolutionen. ”
Och det finns de skrämmande frågeställningarna att beräkna döda och sårade i matematik:
Antalet martyrer från första intifadan under 1987-93 uppgick till 2026
martyrer; Antalet martyrervid Al-Aqsa martyrernas intifada under år
2000 uppgick till 5 050 martyrer; Antalet skadade blev 49.760 personer.
Hur många martyrer dog i de två intifadorna?
Matematik årskurs 4, Vol.1, 2016 – 17, sid 35
Man kan göra andra val att användas i matematik, som äpplen och apelsiner; Men medan den ene
som utbildar barn lär dem att göra fruktsallad, lär den andre läraren dem att det är acceptabelt att
dö som martyrer.
I läroplan på grundläggande nivå betyder Palestina hela Israel, vars nuvarande befolkning
samtidigt är både demoniserad och förnekad sin existens. Lärare uppmuntras att betona
palestinska städer vid Medelhavet med en fokus på platser i Israel som Acre, Haifa och Jaffa. En
tjej i en saga flyger över (Israels) Jesreel dalen och tittar på berget Karmel. En pojke, i en
mattebok, klättrar 1208 meter på (Israels) Mount Meron. Tel Aviv finns inte på kartorna, utan
beskrivs som Jaffa: “Jag är Jaffa; Jag är pärlan vid havet; Jag är en palestinsk stad. ”
Från det tydliga perspektivet och avsikten med läroplanen, kommer det palestinska
flyktingproblemet troligen inte att förändras på länge. Läroplanen har symboler med nycklar och
titelerar till förfäders hem i Israel. Flyktinglägren som avbildas är en del av livet och det palestinska
folket lider och lägger således grunden för den systematiska demoniseringen på Israel. Lösningen
på det här problemet är enkel: det kan bara lösas genom att tillåta det palestinska folket att
“återvända till sitt hemland och försvara det, eftersom det är fädernas och förfädernas hemland.
“Israel definieras som de ”territorier som ockuperades år 1948”, där 1,470,000 palestinier nu lever.
Denna nyaste PA-läroplan strider mot alla principer i UNESCO s standarden för
Fred och tolerans (se Metodik, s. 54), och hat mot Israel och paradoxen av förnekelse och
demonisering fortsätter.
Det finns ingen beskrivning alls om de andra (dvs judiska folket). Det är tydligt i denna läroplan, att
snarare att underlätta empati för den andre så drivs eleverna i totalt motsatt riktning. Utan empati
för sina grannar och deras historia, och genom att förneka deras existens, är det omöjligt att
samarbeta, ställa frågor relaterade till deras ursprung, hur de leker, ber, äter eller arbetar.
Med hänsyn till UNESCO-standarden innehåller kursplanerna endast objektiv information, PAläroplanen
fallerar alltså på grundläggande nivå. På lektioner lär sig dessa unga studerande och
får se bilder enbart av judar som dödar palestinska barn och blockerar ambulanser och förstör
hem och byar och bygger olagliga bosättningar. Förtjänar Palestinska barn inte heller att få veta
något om den stora majoriteten av israeler som växt upp i muslimska och arabiska länder eller att
de som är porträtterade i deras kristna läromedel och som välkomnade Jesus till Jerusalem
egentligen var judar?
Utan att förstå och ha empati för judar som en liten minoritet och sakna kunskap om deras
historiska samhörighet med detta land Israel/ Palestina, hur kan unga palestinska barns hjärtan
öppnas, få kunskap om och förstå andra?
Läroplanen förstärker gång på gång logiska grunden att strid mot en jude automatiskt är ett försvar
för ens eget hem, person eller by eftersom judar egentligen inte har rätt att existera.
I förhållande till islam är den nya läroplanen för årskurs 1-4 inte öppet radikal; men detta är inte
heller problemfritt. Att jämföra den med västs utbildningssystem är inte möjlig ty denna läroplan är
mycket inriktad på religionen. I muslimska nationer är islam i allmänhet auktoritet under
myndigheten. I dessa grundskolors läroböcker är nationalistiskt islam begränsad och fokuserar
mest på Klippmoskén som dess vagga (som också fungerar som en nationalistisk symbol). Att
Saudiarabien fortfarande har företräde i islamisk utbildning, visas i böckerna som viktiga och
positiva också här. Islamistiska grupper försöker ofta att blåsa upp betydelsen av Al-Aqsa även
utanför dess redan stora betydelse. Ett annat element som kan vara kopplat till islam är det verkar
vara ett tecken på att de har övergett den kanaanitiska ursprungsberättelsen. Vi hittade inget
exempel på detta i de nya läroböckerna och det kan tolkas som en viss positiv utveckling.
De muslimska utbildningshandledningarna är emellertid problematiska när det gäller kvinnoravbildade
som häxor (liksom icke-muslimer som presenteras antas hamna i helvete).
Mer uppmärksamhet på mellanstadiet, särskilt gällande den judiska tron, skulle kunna bidra till
fred och försoning bland gudsälskande människor över hela världen. Även att sekulära böcker i
läroplanen skulle acceptera både religiösa och mindre religiösa män och kvinnor som partner i
samhället.
B. De högsta klasserna (årskurs 11–12)
Som framgår av vår delårsrapport från maj 2016, återspeglar den palestinska läroplanen
en politik för “nej till förhandlingar, ja till våld och internationell påtryckning”.
Det framgår av ovanstående diskussion om den nya läroplanen för årskurs 1-4, att
läroböcker för småbarn utarbetats med antagandet att våld kan och kommer att uppstå.
Faktum är att våra resultat överensstämmer med “existensen av en omfattande palestinsk strategi
antagen vid sjätte Fatahkonferensen 2009, som bygger på en kombination av ensidiga
diplomatiska avtal och kampanjer på den internationella arenan och “populärt motstånd”.
Förekomsten av en sådan strategi framgår också vid läsandet av läromedel avsedda för årskurs
11-12. I denna grupp är presentationen av konflikten med judar mer utvecklad och vädjar till
elevernas högre kognitiva förmåga. Israel och judar kan inte förnekas helt eftersom eleverna
förväntas känna till grundläggande fakta i sin historia. Tyvärr är viktiga faktorer, som är relaterade
till konflikten, snedvridna eller ignorerade. Ändå förklaras palestinsk historia och strategi på ett mer
systematiskt sätt, och detta inkluderar omkopplingen från en process baserad på
fredsförhandlingar till en världsbild baserad på våld plus internationellt tryck.
Antagandet i läroplanen är, att läroplanen beskriver Palestina som en oberoende nation, och är
“en av de mest betydelsefulla frågorna på den internationella agendan” och inte en ömsesidig
förpliktigande fråga som ska fattas mellan de två sidorna. Vi har visat det för att förklara de
misslyckade PA-försöken att uppnå status som medlem i FN i 2011, ty de palestinska
skolböckerna poängterar “överföringen av den palestinska frågan från en process som styrts av
Israel, via bilaterala förhandlingar, till en nu internationell fråga. “Detta ensidigt flyttande av
flyktingar skulle ge palestinierna medborgarskap även till palestinier från hela världen, ge dem
automatiskt rätt att återvända till sitt “hemland” och därmed sätta internationellt tryck på Israel.
Med avseende på Osloavtalet informerar texten inte om att förhandlingar är en del av
överenskommelserna, ej heller Yasser Arafats åtagande att “PLO skall fördöma användning av
terrorism och andra våldshandlingar” och att “alla återstående problem relaterade till permanent
status skall lösas genom förhandlingar,” utan i böckerna beskylls Israel – och de betonar
förhandlingar med hopplöshet (vilket tidigare ledde till Al-Aqsa Intifadan och sedermera därefter
vad vi nu sett hända med unga som gripit till vapen.)
I läroböckerna förklaras att intifada utbröt på grund av “dödläget i förhandlingarna”, Israels
ansträngning att införa en lösning i Camp David; Och “situationen med förtvivlan och frustrationen
upplevd av det palestinska folket som betvivlar fredsprocessens nytta att underteckna för att
uppnå nationellt oberoende, avskaffande av bosättningarna och
Flyktingarnas återkomst “.
Texter fortsätter att lovaprisa den extremt våldsamma Al Aqsa Intifada och deltagarnas
hjältemodell.
Ur det perspektivet, som den palestinska kampens historia är beskriven i palestinska läroböcker
för de högre årskurserna, visas den judiska sidan systematiskt som en negativ kraft som syftar till
att ta Palestina från palestinierna.
Zionism uppträdde under andra hälften av artonhundratalet och är en rasistisk politisk rörelse.
Dess tillblivelse synkroniseras med den modern europeiska kolonialrörelse, eftersom den faktiskt
utgör en integrerad del av den globala kolonialism.
Modern jämförande samtidshistoria, årskurs 10, 2014, p. 51.
Från ett annat perspektiv är palestinierna permanent engagerade i en kamp som innebär väpnad
konflikt, diplomatiskt tryck och vissa förhandlingar (mestadels avslag på initiativ som de anser vara
skadliga för dem). Följande är ett lärobokscitat från det avgörande mötet i juni 1974 från det
palestinska nationalla rådet (PNC):
Det palestinska nationella rådet (PNC). . . Initierade det infasade politiska
programmet, som inkluderade: inrättandet av en oberoende stridande nationell palestinsk
myndighet i varje del av det palestinskt land som kommer att bli befriat. . . Varje befriande
steg/vilja är en länk i PLO: s strategi för inrättandet av den demokratiska Palestinska staten.
Modern och jämförande historia i Palestina, årskurs 11, 2011, (Part 2) p. 63
I läroböckerna ingår inte artikel 8 i det programmet, även känt som PLO: s TenPoint Program. När
det väl är upprättat, kommer den palestinska nationella myndigheten att sträva efter att uppnå ett
förbund med konfrontationsländerna, med målet att slutföra befrielsen av alla palestinska
territorier, och som ett steg längs vägen till en omfattande arabiska enhet.
Istället beskriver läroplanen för årskurs 11-12 den aktuella fasen med islamiska villkor, som en
kamp fram till uppståndelsens dag.


Levantens folk i allmänhet och i synnerhet Palestinas är i en statav ”ribat” tills uppståndelsens
dag. . Om du undersöker historien om Palestina, kommer du att upptäcka att det här viktiga slaget
ägde rum på palestinsk jord. Dess invånare är i ständig kamp mot sina fiender. . . Slaget vid
Yarmouk var det avgörande slaget mot romarna; Och slaget vid Hittin (norra Israel) var en
avgörande seger mot korsfararna och slaget vid Ain Jalut (Gallileen) avgjorde kampen mot
mongolerna.
(Ribât betyder att man stannar kvar vid fronten för att beskydda de islamiska länderna och dess
ingångar. Att man skyddar dessa platser mot de otrogna.)
Islamisk utbildning, årskurs 12, 2014, sid. 86–87.
De religiösa läroböckerna för de högre årskurserna inkluderar följande traditioner
till uppståndelsens dag, och skickar ut ett budskap om folkmord:


”Kampen mot judarna och segern över dem: Budbäraren [Muhammad]
har tillkännagivit [den goda nyheten om] slutet på judarnas förtryck i
detta heliga land och att korruption därmed upphört i och med det
[Det berättas] av Abu Hurayrah [en av Muhammads kompanjoner] att profeten sade: “Tidens slut
kommer inte att äga rum förrän muslimerna slåss mot judarna och dödar dem. Om en jude
gömmer sig bakom en sten eller ett träd, kommer berget eller trädet då att säga: ‘O Muslim, o
Guds tjänare, det finns en jude bakom mig, så kom och döda honom, förutom saltbusken
(Gharqad), eftersom det är ett av judarnas träd. ”
Tro (shariastudier), 2003, sid. 94.
Slutsatser
A: En uppriktig analys av de nya PA-skolböckerna för årskurs 1-4 visar på en
ytterligare radikalisering av den palestinska nationella identiteten. Denna läroplan ligger nu till
grund för att utbilda palestinska barn på grundläggande nivå genom att aktivt delta i konflikt. Barn
förbereds mentalt att agera i handling och offra sina liv när nödvändighet uppstår; De växer upp
med insikten att kämpa mot Israel antingen från nuvarande status quo eller från en föreställd
framtida palestinsk stat. Detta är en språngbräda för anti-israeliska aktiviteter.
B: En titt på PA: s läroböcker för de högre klasserna visar ett engagemang för
PLOs tillvägagångssätt som kombinerar diplomati och våld med ett åtagande att fullt ut befria
Palestina.
Slutsatsen och rekommendationen som skall dras av detta resultat är brådskande.
De som trodde att en fortsättning av status quo och att samtidigt fokusera på ekonomiska problem
som den minst skadliga vägen, ser nu att det lämpligt att ompröva detta.
PA:s utbildningssystem har skapat en palestinsk nationalism som är
oförenlig med Israels existens. Denna trend måste man omedelbart backa från.
En annan slutsats är att palestiniernas paradigm är felaktigt och förödande för deras
Område. Den bidrar varken till en förståelse för de historiska krafterna bakom den här konflikten
eller ger empati och uppskattning för båda parters lidande.
Metodik
I likhet med tidigare rapporter gjordes en analys av innehållet i IMPACT-se:s uppdaterade rapport
för den palestinska myndighetens läroböcker 2017. Denna undersökning granskade innehållet i
läroböckerna enligt följande kriterier, vilket är en nedbantad version av
UNESCO: s standard för fred och tolerans i skolundervisning:
1. RESPEKT: Läroplanen skall främja tolerans, förståelse och respekt för “övrigas” kultur,
prestationer, värderingar och sätt att leva.
2. INDIVIDUELLT mot ÖVRIGA: Läroplanen ska främja personlig anknytning till “övriga” som
individer, dess önskan att vara bekant, älskad och uppskattad.
3. NEJ till HAT: Läroplanen bör vara fri från formuleringar, bildspråk och ideologier som sannolikt
skapar fördomar, missuppfattningar, stereotyper, missförstånd, misstroende, rashat, religiöst
hyckleri och nationellt hat, liksom någon annan form av hat eller förakt för andra grupper eller folk .
4. FÖRMEDLA FRED: Läroplanen ska utveckla förmågor för icke-våldsam konfliktlösning och
främja fred.
5. ÖVRIG INFORMATION: Utbildningsmaterial (läroböcker, arbetsböcker, Lärarhandböcker,
kartor, illustrationer, hjälpmedel) bör vara aktuella, korrekta, fullständiga, balanserade och
obefogade och använda samma standarder för att främja ömsesidig kunskap och förståelse
mellan olika folk.
6.KÖN: Läroplanen ska främja jämlikhet och ömsesidig respekt mellan
Kvinnor och män. Det bör avstå från stereotypa könsroller.
7. VÄLSTÅND OCH SAMARBETE: Läroplanen ska utbilda för ett gott och hållbart ekonomiskt
beteende och bevarande av miljön för kommande generationer. Det bör uppmuntra regionalt och
lokalt samarbete i den meningen.

Hamas Summer Camps Continue Training the Younger Gazan Generation for the Armed Struggle against Israel

This year, as in previous years, summer camps were held throughout the Gaza Strip, attended by tens of thousands of Gazan children and adolescents. Most of the camps were organized by Hamas, some by other terrorist organizations and institutions.1 The camps provide a wide range of activities, from ordinary summer pastimes (sports, arts and crafts, computers, day trips, etc.) to military training and ideological indoctrination. Hamas attributes great importance to the summer camps, considering them an effective means for influencing the younger generation and training a cadre of operatives and supporters for its military wing and movement institutions.

An examination of some of the closing ceremonies of the 2017 summer camps shows they emphasized military topics coordinated to the age of the participants. The older the campers were, the more and varied military training they received. The adolescents, some of them who would join Hamas military wing in the near future, wore uniforms and learned how to dismantle and reassemble weapons. They also practiced simulating infiltrating Israel through tunnels, attacking IDF posts, taking control of tank positions, and capturing IDF soldiers and abducting them to the Gaza Strip. They trained with real weapons, mostly light arms and RPG launchers.

The various military tactics taught and the activities practiced were similar to the training Hamas has given its military and security forces since Operation Protective Edge. That may indicate that Hamas intends to use tactics such as infiltrating Israel through tunnels, taking over IDF posts and abducting IDF soldiers more extensively during the next confrontation with Israel.

From Israel: video – ALL ABOUT THE FACTS!

Dear friends,

It has been, incredibly, some nine days since I’ve last posted. But now I can share with all of you the reason I have been occupied:

I proudly introduce here a one-of-a- kind video produced by the Legal Grounds Campaign, co-chaired by Jeff Daube and myself: “All About the Facts.”

The Latma team has created a song for the video: A biting parody that is laugh-out-loud funny. In English with Hebrew subtitles.

While we expect this to appeal to young people who are ignorant about Israel’s realities or have been misled by false information, we believe you, too, will be delighted by it.

Additionally, we have designed a short website that viewers will be able to connect to after seeing the video; it provides basic facts about Israel’s rights in the land.

Please! see the video. Then share it with your contacts and ask them to do the same.

Provide your contacts with this link to the video directly on our website. This is for use with emails, websites, blogs and discussion groups.

http://legalgroundscampaign.org/en/all-about-the-facts/

If you share information by Facebook, it is important to use the link that follows. If your contacts will use Facebook, ask them to use this.

https://www.facebook.com/legalgrounds/videos/814019945435513/

Thanks so much and enjoy!

~~~~~~~~~~

When I catch my breath, I hope to return to regular posts.

From Israel: video – ALL ABOUT THE FACTS!

Enhanced Due Diligence?

AN EXAMINATION OF CANADA’S PLEDGE TO STOP UNRWA TEACHERS FROM INCITING JIHADIST TERRORISM AND ANTISEMITISM

Introduction

This report examines what Canada, in its new role as a major donor to the United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNRWA), should do to stop the organization from continuing to employ school teachers, principals and other staffers who support terrorism and antisemitism. Canada had promised to exercise “enhanced due diligence” on UNRWA, and assured that it had “robust control measures” in place.

The report exposes 60 Facebook pages operated by UNRWA schools, school teachers, principals, and other employees of UNRWA, which incite to terrorism or antisemitism. The report is divided by region, and includes UNRWA staffers in Lebanon, Jordan, Gaza and Syria. These cases of incitement are additional to the 30 revealed by UN Watch in 2015. More examples are found by UN Watch every day.

The promotion of racial hatred and violence by UNRWA staff constitutes a gross breach of their neutrality obligations as enshrined in the UN Charter and in UN and UNRWA Staff Rules and Regulations. Even more alarming than the Facebook posts themselves, however, is the fact that UNRWA hires and employs racist staff, and places the education of impressionable Palestinian youth in their hands. Canada would never tolerate the employment of racist teachers in its own schools.

In the wake of Canada’s decision to fund UNRWA and its public commitment to hold the organization accountable for neutrality violations, the government of Prime Minister Justin Trudeau must turn its words into actions. At a minimum, Canada must demand the immediate dismissal of any UNRWA employee who publicly advocates terrorism or antisemitism.

Methodology and Scope of Research This report is based on information that has been displayed publicly on Facebook, obtained by searching for UNRWA-related key words. Because many Facebook users restrict their posts from the public, UN Watch was not able to examine most UNRWA staff profiles. Furthermore, because UNRWA does not provide a list of their staff, UN Watch researchers limited their review to Facebook users who specifically identified themselves as UNRWA employees, and to other Facebook pages publicly identified with UNRWA.

Accordingly, UN Watch cannot and does not represent that UNRWA neutrality breaches on social media are confined to the examples detailed in this report. The opposite is true. In our assessment, the scope of neutrality breaches by UNRWA staff is significantly higher than that reflected in the 60 cases in this report. If one counts the additional UNRWA employees who publicly endorse or share the offending material, the report implicates hundreds of UNRWA employees. Moreover, the report does not cover UNRWA employees who incite racism or violence in the classroom, but who do not post this information to their Facebook profiles.

Were UNRWA itself to examine its employees, on and off Facebook, it can reasonably be estimated that thousands of UNRWA employees would be implicated. “UNRWA staff is replete with Hamas supporters,” notes Michael Bell, Canada’s former ambassador to Egypt, himself an advocate of funding the organization.

Read full report here:
https://www.unwatch.org/wp-content/uploads/2009/12/Canada-and-UNRWA-Enhanced-Due-Diligence.pdf

Beyond the point of no return

The recent foiling of a terrorist plot to blow up a plane in Australia has focused attention on the threat posed by radicalised citizens both at home and abroad…writes Michael Kuttner.

We already know that Europe has reached the point of no return as thousands of jihadists have flooded in and have already been responsible for terror attacks. According to British intelligence officials there are at least 23,000 jihadist extremists who have been identified as living in the United Kingdom all of them considered potential terrorist threats. Of these, about 3,000 are being monitored by an under resourced police force and intelligence service. That leaves 20,000 deemed to be a “residual” risk and not being monitored.

Making this situation even more alarming are the number of jihadists and radicalised locals who do not even feature on the radar either because they are illegally in the UK or because the authorities do not have the resources to do anything about them.

What holds true for the United Kingdom is even worse for the rest of Europe where the number of unregistered “refugees” in many countries has spiraled out of control and the potential for disaster is considerably higher.

The negative effect on Jewish communities has been devastating. They range from actual physical violence to verbal abuse with communal institutions such as synagogues and Jewish schools under constant threat. In addition Jewish men no longer wear kippot in public and many Jews have removed mezzuzot from their house or apartment front door posts. Anyone looking remotely Jewish runs the risk of being assaulted.

In summary, with the dramatic increase in Europe’s Moslem population there has been an increase in anti-Jewish behaviour. Given Europe’s dismal past record it does not take too much imagination to foresee that normal Jewish life on that continent and indeed also in Scandinavia is becoming untenable.

Australia is described as the “lucky country” and indeed for Jews it has proven to be a safe haven of tranquility and equal opportunity. Maintaining that Australia has been a beacon of liberality is most probably stretching it a bit given its past treatment of its Aboriginal citizens and years of “white” Australia immigration. Restrictive policies which barred large number of Jewish refugees prior to 1945 gave way to a more generous quota post war and large numbers of Holocaust survivors found a home “down under.”

Given current developments elsewhere it would be foolish to ignore ominous straws in the wind. Being lulled into a false sense of inertia while enjoying economic prosperity has never been a recipe for success as far as Jewish communities have been concerned. It therefore behooves everyone to look carefully at developments close to home and internalise the necessary lessons. One has to be careful not to go overboard with wild theories but at the same time not to be afraid to acknowledge reality when it stares you in the face.

What are some of these realities now surfacing in Australia and which a few years ago would have seemed unreal?

The latest census (2016) showed a dramatic increase in the number for followers of Islam with the number jumping to over 600,000. At the same time the number who declared themselves Jewish fell to less than 100,000. We all know that census figures as far as Jews are concerned are not necessarily reliable but even if we take the previous figure of 120,000 it is undeniable that the Moslem population is growing at a far faster rate. Some people will say “so what.” Normally that would be a perfectly valid response but given developments elsewhere in the world we must ask further questions.

Do you know what is being taught in mosques and schools? These are the places in the UK and Europe (and the USA) where incitement against Jews and the Jewish State are taking place. Of course not all are doing so but what level of oversight and supervision is in place to make sure that followers are not being indoctrinated with jihadist radicalisation?

Given the recent past do authorities have a clue how many are being poisoned with terror related material? How many are monitored and how many are “under the radar?”

How long will it be before politicians and MP’s feel it necessary to pander to the anti Israel sentiments of their Moslem constituents because failing to do so will mean their prospects of being elected are vastly diminished?

How many more Islamic inspired terrorist outrages will it take for local authorities to run for cover whenever planning permission for a synagogue or communal building is sought?

The following facts (not suppositions) should give cause for concern.

  • Turkey has the names of approximately 420 suspected Australian jihadists on a watch list it is using to block foreign fighters from traveling through its territory.
  • The number of Australians on the list grew from just 90 in 2014 to more than 180 in 2015 with another 150 added last year.
  • Turkey has deported 21 suspected Australian jihadists over the past two years.
  • About half of them were sent back to Australia but the rest were sent to other countries.
  • The large percentage of Australian Muslims who have joined the Islamic State has been little noticed.
  • Australia had one of the highest per capita rates of Muslims traveling to ISIS controlled territory. The ratio is on a par with France.
  • According to a BBC report the majority of Australia’s radicalized individuals were born in that country.
  • Between 2014 and 2016 Australian authorities foiled 15 plots.
  • In 2016 the online ISIS magazine exhorted its followers to “scorch Australia with terror.”

 An op-ed appearing recently on an Australian website by a Sydney domiciled Muslim sums up the current local situation far better than anything I have seen so far. In summary this is what he stated:

“The radicalization of Muslims is the bastard child of Islam. The elephant in the room we refuse to talk about. The product of decades of neglect by politicians too scared to address the truth and Islamic leaders too weak to accept it even exists.”

 Needless to say there are large numbers of Muslims who are model citizens and who are never likely to engage in activities associated with terror. It is common knowledge however that moderates are more often than not intimidated into silence and submission by the fanatics.

Given growing evidence of local radicalization is it wise to ignore and sweep the problem under the carpet? Dare we continue to pretend that it’s not as bad as portrayed?

Is “she’ll be right mate” /”no problems mate” a solution these days?

Michael Kuttner is a Jewish New Zealander who for many years was actively involved with various communal organisations connected to Judaism and Israel. He now lives in Israel and is J-Wire’s correspondent in the region.

Beyond the point of no return

Preserving the Dead Sea, a Jewel for Future Generations

Sunrise over the Dead Sea is a magnificent sight.  A soothing atmosphere surrounds this biblical landmark and mineral treasure. The Dead Sea is a natural wonder that is actually giving life, but this unique jewel is in danger of drying up.

It sits on the Great Rift Valley between Israel and Jordan.

Fed by freshwater from the Jordan River and mineral springs, it’s one of the saltiest lakes in the world – so salty no fish can survive in it.

Nominated as one of the Seven Wonders of the World, the water, mud and atmosphere have healing properties, but all this could disappear.

The Dead Sea is dropping by five to eight feet a year. That means the lowest point on earth is getting even lower.

Hebrew University Professor Avner Adin explained what’s taking place and why there’s only one way to restore the sea.

“The reason is very, very simple,” Adin explained. “On one hand …there is all the time evaporation of water, the surface is very large. On the other hand … the good water[s] from the upper Jordan were taken for irrigation to develop agriculture, to develop food for the people and [therefore] stopped reaching the Dead Sea.  So the balance has changed.”

“What could save the Dead Sea is pouring water into the Dead Sea,” he explained.

Adin told CBN News a combination of solutions is the only way to help.

“One way, which is the natural one, meaning let the rivers flow into it: don’t take the water from the Jordan, from the other rivers…let it come back to its natural way,” he said. “The other way is artificial, meaning making the Red-Dead Sea project, making it come true.”

Israel, Jordan and the Palestinian Authority signed a Red-Dead Sea agreement to build a 140-mile canal from the Red Sea to the Dead Sea.

The billion dollar project begins with a desalination plant to provide much needed water and power to Jordan and then drop the remainder of the water into the Dead Sea.

“Another way that in parallel could be done would be … to take water from the Mediterranean and desalinate this water and give this water for drinking and for agriculture instead of taking water from the Lake of Galilee and from the streams,” he said.

But Adin knows it’s not easy to get governments invested in saving the Dead Sea. That’s why activists like Jacob Ben Zaken and Noam Bedein are sounding the alarm.

“I want to see the Dead Sea restored,” said Ben Zaken, who lives in a nearby kibbutz and gives the only boat ride available on the Dead Sea.

“The purpose is to bring awareness to the Dead Sea – to the beauty, to everything that’s going on, including the disappearing of the Dead Sea and the way to save it,” he explained.

And it’s working.

Over a year ago, photojournalist Noam Bedein took the boat tour.

“That touched me as an Israeli to speak up for this enchanted, prehistoric, biblical place – to stand up for it,” said Bedein, who works as a Dead Sea sailing excursion guide.

These salty pillars or chimneys may be stunning, but their appearance signals trouble. Bedein’s photos show the drop in the water level in just one year.

“I’ve been documenting this one-of-a-kind place like never before, going on this boat ride over a period of time and documenting the beauty, the magic of this place with the purpose to educate the next generation of this one-of-a-kind place, but also showing the dramatic changes of this place has been taking,” Bedein said.

The drop has also caused huge sink holes to open up along the shore, forcing beaches to close and a nearby road to collapse.

The Dead Sea is a favorite tourist destination. It’s so salty you can’t sink – only float.

But there’s much more. In the Bible, a young David hid in the nearby caves of Ein Gedi. The Dead Sea Scrolls were found in the Qumran Caves, giving us the oldest manuscripts of the Bible.

And the Dead Sea is actually giving life. The waters and air at the Dead Sea have special healing properties for skin and other ailments.

Besides that, mineral mining yields potash and magnesium – key elements for fertilizer used in agriculture to feed the world.

“So it’s a very special diamond that we should keep it,” Adin said.

Biblical prophets also said that the Dead Sea would go through a change when the Messiah returns. Ezekiel prophesied that one day the waters of the Great Salt Sea would be healed and teaming with fish.

Photos, CBN News, Jonathan Goff

Photo of One-Year Drop, Noam Bedein @deadseastory

https://www1.cbn.com/cbnnews/israel/2017/august/preserving-the-dead-sea-a-jewel-for-future-generations

Why Tonight There Will Be No Funerals

This morning, a bomb stopped ticking. The bomb had five components…five terrorists who were on their way to launch a terror attack. Israelis are not reeling in shock tonight, not waiting for the names or expecting to go to funerals in the coming hours.

Early in the morning, an alert went out. Extra security was thrown around our city and into Jerusalem in anticipation of an attack. Police and security forces were desperately searching and in the end, they found a cell of five terrorists from Hebron.

They were found in the neighborhood of Al Azariya, which sits just to the west of my city; on the eastern edges of Jerusalem.
News said security forces has stopped a ticking bomb…a bomb that was, from what we understand, looking to explode itself in or near my city.

This evening, Maale Adumim mayor, Benny Kashriel, put out a note to the residents of Maale Adumim:

תושבים יקרים, שמח לבשר שחברי החוליה שתכננו, ככל הנראה, לבצע פיגוע, נעצרו על ידי כוחות הביטחון. ההתראה הוסרה, ואפשר לחזור לשגרה.

יישר כוח לאגף הביטחון שלנו, למשטרה ולכוחות צה”ל ומג”ב על פעילות מקצועית ואחראית לשמירה על ביטחוננו וללכידת חברי החוליה.

המשך ערב שקט ובטוח, בני

Dear residents,

We are happy to announce that the members of the squad that planned, apparently, to commit an attack, were arrested by the security forces. The alert has been removed, and you can get back to normal.

Congratulations to our security department, the police and the IDF for their professional handling of this and for keeping us safe and for capturing members of the squad.

A quiet and safe evening.    Benny

That the police caught these terrorists is no surprise – we have an amazing and well organized security system here in Israel. The reach and expertise of the military intelligence is, I believe, incomparable in all the world.

That our mayor wishes us a quiet and safe evening is no surprise. Almost weekly, the mayor communicates with his citizens via Facebook and through local papers. He is a very visible leader in our city; just one of many reasons he is consistently re-elected every few years. It is his vision of Maale Adumim that we have all struggled to achieve – from the library to the music conservatory to the ever widening industrial area and the growing population, even to the lake in the desert he insisted we would have…and we do.

What got to me in this announcement was just one line “אפשר לחזור לשגרה” –  “you can get back to normal.”

Back to normal…this morning, our lives were in danger…we were being hunted. Something was supposed to explode or people were supposed to be stabbed. People were supposed to die today and our city and our country would have been plunged into mourning. Almost exactly 16 years ago, on August 9, 2001, an Arab terrorist blew himself up in the Sbarro pizzeria, murdering 15 people and injuring dozens.

I don’t remember if there were warnings that day but I do remember watching moments after the attack. The devastation spilling into the streets – a place I pass almost every day. Today was supposed to be like that…only thanks to our army and soldiers, it didn’t happen.

How do you return to normal on a day that wasn’t supposed to be normal at all? Even as I ask the question, I know the answer. Normal is what we Israelis dream of, pray for, work towards.

Normal. In a few hours, my son will leave his base and head home. It will take him time; he’ll be home very late. I bought him the mocha he loves; I made him the roasted meat he never tires of eating. A few more hours and he’ll be home. I’ll sleep normally this weekend; I’ll close my phone. I got to see two of my grandchildren today; got to hold another yesterday and have a quick chat with another the day before that.

I did my weekly shopping and put away all the bags. I have dishes waiting to be done; food that is already cooked and waiting and more I plan to make.

Normal. Tonight I’ll mix the challah dough; tomorrow I’ll bake it and fill the house with the smell of Shabbat. Tomorrow, I’ll light the candles – I’ve already set them up.

Tonight in Israel, there won’t be funerals. We won’t wonder about names and pray for those who were wounded.

Normal.

http://israelisoldiersmother.blogspot.co.il/2017/08/why-tonight-there-will-be-no-funerals.html

Falsehoods and Facts about the Middle East Forum: A Top Ten List

Falsehood 1: The Middle East Forum is anti-Muslim, or “Islamophobic.”

Fact 1: Far from being biased against Muslims, MEF challenges a radical ideology responsible for unfathomable Muslim suffering, and one which most Muslims reject. Middle East Forum President Daniel Pipes has been emphasizing the distinction between Islamism and the Islamic religion – and between the “completely justified fear of Islamists and unjustified fear of all Muslims” – for decades.

The only people who maintain there is little or no distinction between detesting Islamism and detesting Muslims are Islamists themselves and fellow travelers of the sort quoted above. The “Islamophobia” accusations they level at MEF and others are designed to conflate Islamism and Islam, claiming an attack on one is an attack on the other.

This conflation also attempts to delegitimize non-Islamist Muslims working to free their faith from the grip of extremists, and it is no coincidence that Muslim reformers are often viciously attacked. The Southern Poverty Law Center (SPLC), a far-left organization known for its often inaccurate claims, lists Maajid Nawaz of the Quilliam Foundation alongside Mr. Pipes as an “anti-Muslim extremist.”

A lot of money finances these allegations. The Center for American Progress, for example, received a $200,000 grant from George Soros’ Open Society Foundations (OSF) to “research and track the activities” of the Middle East Forum and other NGOs working to combat the spread of radical Islam in America. The Brookings Institution’s recent focus on so-called “Islamophobia” in America likely has much to do with its decade-long partnership with Qatar, which provided it with a $14.8 million 4-year grant in 2013.

The latest organization to level the “Islamophobia” accusation at MEF is the Silicon Valley Community Foundation (SVCF), which lashed out after we revealed publicly that it had provided $330,524 to two extremist organizations, the Council on American-Islamic Relations (CAIR) and Islamic Relief. It turns out SVCF is getting paid too. According to its 990 form, the extremist International Institute of Islamic Thought (IIIT) provided SVCF with $500,000 in “program assistance” in 2015.


Falsehood 2: Daniel Pipes regards Muslim organizations as subversive.

False Statements

Jewish Voice for Peace: “Pipes views almost every possible Muslim activity as subversive and threatening.”

Center for American Progress: “The alarmist rhetoric of Daniel Pipes … brand[s] Muslims, Sharia, and even the instruction of Arabic as affronts to American freedom.

Fact 2: In keeping with Mr. Pipes’ oft-repeated belief that “radical Islam is the problem, moderate Islam is the solution,” MEF’s Islamist Watch project was established with a mission to “expose the Islamist organizations that currently dominate the debate, while identifying and promoting the work of moderate Muslims.”

MEF has a long history of supporting, employing, and collaborating with Muslims working to free their community and faith from the grip of Islamists.

See a list here of Muslim organizations the Forum regards as vital allies in this fight, some of whom it helps fund.


Falsehood 3: Pipes supports interning Muslims, akin to the internment of Japanese-Americans during World War II.

False Statements

Jewish Voice for Peace: “The Southern Poverty Law Center notes that ‘Pipes endorsed the internment of Muslims in America,’ referencing WWII Japanese American concentration camps as a model to be used against Muslims today.”

Silicon Valley Community Foundation: “Daniel Pipes, president of Middle East Forum, has written in support of the model of Japanese internment camps in relation to American Muslims.”

Fact 3: This canard is a paradigmatic example of how charges initially levelled by one radical organization metastasize through repetition by others. The SPLC report misquoted at right by Jewish Voice for Peace actually states, “In 2004, Pipes endorsed the internment of ethnic Japanese in American prison camps in World War II and held that up as a model for dealing with Muslims today.”

But even this isn’t true. In 2005 an Islamist organization in Canada had to apologize and make a charitable donation to the Middle East Forum for making this claim.

The original article did not argue for internment camps as a model (a follow-up explaining how CAIR and others distorted Pipes’ position can be read here), but rather concluded with support for author Michelle Malkin’s thesis about threat profiling: “She correctly concludes that, especially in time of war, governments should take into account nationality, ethnicity, and religious affiliation in their homeland security policies.”


Falsehood 4: MEF is wrong to label CAIR as “terrorism-linked.”

Fact 4: Here are many reasons why MEF can reasonably describe CAIR as “terrorism-linked.”

· CAIR was named as an unindicted co-conspirator in the 2008 Holy Land Foundation terrorism financing trial.

Clockwise from top left: Randall (“Ismail”) Royer, Ghassan Elashi, Bassem Khafagi, Rabih Haddad, Nabil Sadoun, and Muthanna Al-Hanooti

· During that trial, U.S. District Court Judge Jorge Solis concluded that, “The government has produced ample evidence to establish the associations of CAIR…with Hamas.”

· In 2014, the United Arab Emirates, a Muslim ally of the United States, designated CAIR a terrorist organization.

· Six CAIR leaders have been arrested, convicted, or deported for terrorism-related crimes: Randall (“Ismail”) RoyerGhassan ElashiBassem KhafagiRabih HaddadNabil Sadoun, and Muthanna Al-Hanooti.

· CAIR itself implicitly acknowledged the truth when it settled a 2004 libel lawsuit against a group making this allegation called Anti-CAIR, with no apology, retraction, or removal of offending Internet materials.


Falsehood 5: CAIR, Islamic Relief, and other Muslim groups criticized by MEF are respectable civil rights organizations.

False Statements

Jewish Voice for Peace: “Contrary to the Middle East Forum’s smear campaign, CAIR is a nationally-recognized civil rights organization that has received praise from seventeen U.S. Senators and 85 U.S. Representatives from both sides of the political aisle.”

Fact 5: CAIR and Islamic Relief are focused on promoting social insularity and distrust of authorities among U.S. Muslims, not defending their civil rights. In fact, both groups frequently host and promote extremist speakers who advocate against civil rights as most Americans understand them.

Siraj Wahhaj, for example, preaches that homosexuality is a “disease” of society, that the punishment for adultery is death, and that Muslims shouldn’t have non-Muslim friends. Omar Suleiman has rationalized honor killings, telling women thinking of promiscuity that they could be killed by their fathers for “offending Allah.” Jamal Badawihas said that men have a right to beat their wives. Abdul Nasir Jangda has argued that they have the right to rape their wives.


Falsehood 6: CAIR and Islamic Relief have clean bills of health on links to terrorism from the federal government and from charity watchdogs.

False Statements

Silicon Valley Community Foundation: “The Council on American-Islamic Relations (CAIR) and Islamic Relief … are nonprofit organizations in good standing with federal agencies, and do not appear on any U.S. government list as having been tied to terrorism.”

Silicon Valley Community Foundation: “GuideStar reports … whether a nonprofit organization is identified as a ‘Specially Designated National’ on the Office of Foreign Asset Control’s list. In simpler terms, this is the list of U.S. organizations designated as having links to terrorist organizations. Neither CAIR nor Islamic Relief is on this list.”

Fact 6: The FBI and Department of Justice blacklisted CAIR after it was designated by federal prosecutors as an “unindicted co-conspirator” during the 2008 Holy Land Foundation terrorism financing trial. CAIR and Islamic Relief may be legal organizations in the United States, but both have been declared terrorist organizations by the United Arab Emirates.

SVCF misrepresents the Specially Designated National list, claiming that it contains all organizations designated as “having links to terrorist organizations.” In fact, it lists only foreign organizations and individuals. In any event, MEF does not accuse CAIR of presently engaging in or financing acts of terrorism; the problem is that it promotes ideologies that spawn terrorists and supports individuals who justify terrorism.

GuideStar (2nd false statement at right) is not a source by which to gauge if a charity is extremist or has links to terrorism. By this standard, the New Century Foundation, which publishes the white nationalist magazine American Renaissance, and the Charles Martel Society, which funds articles attacking “Jewish influence,” get passing scores.


Falsehood 7: MEF’s activism against Islamist groups and/or scrutiny of academia is driven primarily by loyalty to Israel.

False Statements

Jewish Voice for Peace: Daniel Pipes “founded Campus Watch, an organization that has compiled dossiers on professors deemed too critical of Israel.” The Middle East Forum “deploys anti-Muslim and anti-Arab tropes to bolster U.S. support for the State of Israel.”

CAIR: The Middle East Forum is a “right-wing group that focuses on individuals and organizations that espouse views different from theirs on Israel’s security and its role in the Middle East.”

Fact 7: MEF is a research institution that promotes American interests. Islamist Watch presents factual research on the influence and activity of non-violent U.S.-based Islamist groups and their leaders. Some oppose Israel, to be sure, but most are more focused on targeting women, homosexuals, and others.

Campus Watch researches, analyzes, and critiques the academic study of the Middle East. It argues against “analytical failures, the mixing of politics with scholarship, intolerance of alternative views, apologetics, and the abuse of power over students,” but it accepts divergent perspectives. Campus Watch recently published a favorable review of a lecture at the City University of New York (CUNY) by Sari Nusseibeh, a former senior PLO representative under Yasser Arafat whose views hardly qualify as pro-Israeli. A cursory examination of the project’s research articles demonstrates that the characterization of Campus Watch as Israel-centered is false. As for the “dossiers,” CW took down those initial eight profiles 15 years ago in favor of an institution-focused survey method.


Falsehood 8: Daniel Pipes and the Middle East Forum have funded the political campaigns of Dutch right-wing leader Geert Wilders.

False Statements

Pittsburgh Post-Gazette: “David Horowitz and Daniel Pipes are reported to have put some $150,000 of foundation money into his campaign.”

Fact 8: Not a penny from Daniel Pipes or the Middle East Forum has gone to Wilders personally, his political party, or his campaign.

MEF did provide a grant to pay legal bills in Mr. Wilders’ trial over his film on radical Islam.

As the New York Times notes: “the funds that were sent to Geert Wilders were to help him in his legal cases and were not political donations.”


Falsehood 9: Campus Watch seeks to stifle academic freedom.

False Statements

CAIR: Campus Watch [is] part of a larger anti-intellectual campaign aimed at regulating discourse on the Middle East.

Chronicle of Higher Education, Inside Higher Ed, The Nation: Campus Watch is “neo-McCarthyite” and part of the “New McCarthyism” that seeks to silence anyone with whom it disagrees.

Fact 9: Campus Watch critiques contemporary Middle East studies, which years ago jettisoned rigorous scholarship and teaching for politicized, biased, and inferior work. There is nothing wrong with scrutinizing and criticizing academic research.

No cliché is more hackneyed, no charge intellectually lazier than that CW engages in “McCarthyism” (see right). Unlike the late Sen. Joseph McCarthy, Campus Watch—a private organization—neither possesses nor seeks the ability to silence or persecute anyone.

Only in the fevered imaginations of some professors do rigorous critiques by outsiders equate with an anti-Communist witch-hunt.


Falsehood 10: Daniel Pipes has lost the support of his former academic colleagues

False Statements

Al Jazeera [interviewing a spokesman from the Center for American Progress]: Pipes has a “scholarly background, but … he has lost the support of many of the people he used to work with, and associate with, when he was a well-respected scholar.”

Fact 10: Mr. Pipes never stopped being a “well-respected scholar” When President George W. Bush nominated him to the board of directors of the U.S. Institute of Peace in 2003, 30 academics signed a letter in support of the appointment. For a more recent example, Professor Edward Alexander of the University of Washington lavished praise in 2016 on Pipes’ Nothing Abides.

That said, it is true that a radicalized academia condemns Pipes and the Forum for their mainstream outlook – and especially for their role in exposing the failure of Middle East studies.

http://www.meforum.org/6856/top-10-falsehoods-and-facts-about-middle-east-forum?utm_source=Middle+East+Forum&utm_campaign=3297be1215-facts_falsehoods_2017_08_09