UNRWA, FN: s byrå för palestinska flyktingar, skapades 1949 genom FN: s resolution 302 (IV) med ett kortsiktigt mandat. Den misslyckades med sitt ursprungliga uppdrag och permanentade palestiniernas status som flyktingar. Den har länge blivit korrupt och fungerar i huvudsak som en frontgrupp. FN bör stänga ner det och palestinska flyktingar bör integreras i de ekonomiska systemen i de länder som skyddade dem.

 

I december 1949, i kölvattnet av arab-israeliska kriget 1948, upprättades FN:s hjälporganisationen (UNRWA) av FN genom resolution 302 (IV) för att ”i samarbete med lokala regeringar genomföra direkthjälp och arbete” för rehabilitering av de palestinska arabiska flyktingarna, och för ”att samråda med de intresserade regeringarna om åtgärder som de ska vidta inför den tid då internationellt bistånd och projekt inte längre finns. ” I själva verket har inte bara byrån misslyckats med att uppnå detta mål, utan den har i stället blivit en permanent anti-israelisk frontgrupp och oförsonlighet. UNRWA förlänger snarare än löser de palestinska flyktingarnas situation. Ännu värre, genom att uppmuntra den palestinska fixeringen av ”återvändanderätten” hindrar det förhandlingar om ett permanent fredsavtal. Byrån bör elimineras och ansvaret för palestinska flyktingar flyttas till FN:s organisation för flyktingar (UNHCR), liksom andra flyktinggrupper efter andra världskriget i hela världen.

Det är inte första gången som FN:s kontor i undersökning för interna tillsynstjänster avslöjat UNRWA:s ledning med maktmissbruk, inklusive sexuella missförhållanden, nepotism, mobbning och repressalier. De schweiziska, nederländska och belgiska regeringarna har alla avbrutit betalningar till UNRWA medan utredningen pågår.

UNRWA:s högsta tjänsteman, generalkommissarie Pierre Krähenbühl, anklagades för att ha utsett en kvinna som han var romantiskt involverad i som sin rådgivare. Paret åkte på Första-klass flygresor över hela världen. Biträdande generalkommissionär Sandra Mitchell anklagades för mobbning och för att ha utnyttjat systemet för att hitta ett välbetalt jobb för sin make, Robert Langridge. Stabschefen Hakam Shahwan anklagades för gangsterbeteende och placerade människor lojala mot honom i maktpositioner. Han lobbade för att ta över UNRWA:s verksamhet i Jerusalem.

Med tanke på ovanstående och andra situationer har byrån antagit en sekretesskultur om sig själv. 

UNRWA sysselsätter idag cirka 30 000 personer (jämfört med UNHCR:s 11 000 för resten av världens 17 miljoner personer på flykt). De flesta av UNRWA:s personal är palestinier och många är kända medlemmar i Hamas (Hamas -medlemskap gynnar för ett FN-jobb på Västbanken). Peter Hansen, UNRWA:s tidigare generalkommissarie (1996–2005), erkände i en intervju med CBS TV att det finns Hamas-medlemmar på UNRWA:s lönelista. Ett exempel är ordföranden för UNRWA:s palestinska arbetarförbund, Suhail al-Hindi, som nu är Hamas nya politiska ledare.

Pensionerade IDF -översten Yoni Fighel, en före detta militärguvernör i territorierna, konstaterar att så länge UNRWA-anställda är medlemmar i Hamas kommer de att driva Hamas.

Byrån hotades med nedläggning efter att Trump -administrationen genomförde allvarliga nedskärningar efter rapporter som visade att raketer hade gömts inuti UNRWA-skolor. FN:s generalsekreterare António Guterres, har hävdat att han “är fast besluten att agera snabbt på eventuella korruptionsanklagelser.” Ändå tog det honom flera månader att agera då han fått vetskap om raket fynden.

FN gjorde från starten klart att UNRWA:s mandat skulle vara kortsiktigt, vilket tyder på att flyktingfrågan nu bör lösas snabbt genom repatriering eller vidarebosättning. 

Citat från FN:s tidigare generalsekreterare Trygve Lie: ”Flyktingarna bör leva ett självständigt liv i de länder som har skyddat dem. Med undantag för ”hardcore” -fallen kommer flyktingarna inte längre att underhållas av en internationell organisation som de är för närvarande. De kommer att integreras i asylländernas ekonomiska system och kommer själva att tillgodose sina egna och deras familjs behov. ”

Palestinska invånare i arabstater – som alla anser sig vara flyktingar enligt UNRWA – bör bli medborgare i dessa stater, precis som de är i Jordanien.