Itamar Marcus, grundaren av organisationen Palestinian Media Watch, som granskar det som sägs i palestinsk media och lärs ut i palestinska skolor, besökte riksdagen förra veckan med ett tjugotal ledamöter i åhörarskaran.
Det var inte första gången som Itamar Marcus besökte riksdagen med samma budskap: Barn indoktrineras i hat mot judar och Israel i palestinska skolor, även under UNWRA:s regi, och palestinska officiella medier används för att göda allt mer hat och förespråka terror mot Israel bland annat genom att hylla självmordsterrorister och visa små barn som sjunger om våldets väg.
Dessutom betalar den Fatah-styrda palestinska myndigheten lön till dem som mördat israeliska judar – ju fler mördade desto högre lön. Lönen kan uppgå till miljoner svenska kronor till dem som har mest blod på händerna. Och ju längre fängelsestraff desto mer hedras dessa ”martyrer” av den palestinska myndigheten, som namnger gator, torg och skolor efter dem.
Samtidigt straffas de som söker samarbete med israeler, med fängelse och ibland även död.
Denna systematiska indoktrinering av barn från tidig förskoleålder har börjat bära sin dåliga frukt. Allt yngre palestinska tonåringar har börjat förverkliga sin livsmålsättning att bli ”martyrer”, alltså att själva dö med ”ära” genom att döda judar. Och deras mödrar berättar på palestinsk tv hur hedrade de är över barnens martyrskap.
Detta budskap, bekräftat med en mångfald av bild- och videobevis, har slutligen börjat gå hem hos allt fler riksdagsledamöter. Sverige har ju traditionellt varit en av de största understödjarna av den palestinska myndigheten och FN-organet UNWRA. Och inte bara det – stödet har varit villkorslöst. Men nu vill KD, SD, L och vissa i M se en förändring.
Den nya regeringen halverade därför detta stöd i sin första budget. Det är ett viktigt steg i rätt riktning. Men det måste åtföljas av en fortsatt stark neddragning i kommande höstbudget. Och stödet behöver inte bara villkoras och följas upp, utan omdirigeras. Om nu regeringen, enligt Tidöavtalet, samt i princip alla riksdagspartier förespråkar en tvåstatslösning, där två stater, Israel och Palestina, ska leva fredfullt och säkert sida vid sida, så behöver regeringens agerande stödja det, inte motverka det.
Allt stöd till den palestinska myndigheten möjliggör i dagens läge betalningen av löner till terrorister och uppviglandet till hat i samhället. Om den kan spara på kostnader till andra delar av civilsamhället genom det villkorslösa stöd som den får från svenska skattemedel, så frigörs medel till det som direkt motsätter regeringens utsagda mål.
Till detta hör att BDS-rörelsen (bojkott, desinvestering och sanktion av judiska företag och verksamheter, i synnerhet med koppling till Judeen och Samarien) borde definieras som antisemitisk, såsom den redan har gjorts i många andra västländer. Rörelsen skadar inte bara judiska företag utan i allra högsta grad palestinier, som får samma arbetsvillkor och lön som sina judiska kollegor i dessa företag – vilket är betydligt bättre än i palestinska företag.
Dessa företag bidrar till fredlig samexistens. Ingen organisation som förespråkar BDS borde få stöd från svenska staten.
Om regeringen vill fortsätta att stödja det palestinska samhället borde stödet riktas strikt till fredsundervisning och initiativ som främjar fredlig samexistens med israeler, inte hatfull separation. Samma krav borde regeringen ställa på EU:s stöd till de palestinska araberna, med full transparens om vart pengarna slutligen och verkligen går.