Friday, November 15, 2024
Facebook Linkedin RSS Twitter

Detained Sde Teiman soldiers describe incident

By
​Center for Near East Policy Research
-

On July 31, Honenu Attorneys Nati Rom and Adi Keidar, who are representing three of the soldiers from the Sde Teiman Military Base who were detained on suspicion of assaulting a Nukhba terrorist, revealed the soldiers’ testimonies of the incident. Prior to a hearing on the appeal that they filed against the extension of the soldiers’ remand, Attorney Rom leveled sharp criticism at the Military Advocate General’s office over their treatment of the soldiers: “They took the best of our soldiers who have been devoting their lives for many months in defense of Israel, at a task that nobody could do in their stead, against the worst of our enemies. Masked Israeli forces detained Israeli soldiers as if they were hardened criminals. They did not accept the soldiers’ testimony or attempt to question them. They simply detained all the soldiers who were present during the incident, including those who were outside of the immediate area. This behavior by the military authorities is unacceptable The disgrace will be remembered forever.”

Honenu Attorney Adi Keidar added: “The Military Criminal Investigation Division inexplicably invested vast resources to prove the outrageous claims of a despicable terrorist. The accused [the detained soldiers] are eight normative people who have families. I hope that the court will understand the situation and that the unnecessary detentions should be canceled immediately.”

Honenu Attorney Nati Rom detailed the soldiers’ testimony of the incident over which they were detained: “My clients were asked by the prison commander to conduct a search of the cell of a number of prisoners who arrived at the facility because they posed a potential danger. These prisoners are classified as violent and dangerous. During the search of one of the terrorists, he attacked them, and attempted to bite two soldiers and wrest a taser from one of them. [The soldiers] were forced to use force to restrain [the terrorist]. The soldiers did not strip the terrorist during the search. They used reasonable force commensurate with the situation. The difference between the fake news that the media published and what actually occurred is obvious. We reiterate that the prisoner is an arch-terrorist, a rapist, and a murderer.

Honenu Attorney Nati Rom described the difficult emotional reaction of the soldiers’ families to the detentions: “None of the soldiers have criminal records. On October 7, they went out to defend Israel. One of my clients lost his father in a terror attack. He was detained on the anniversary of his father’s murder. His wife and children are distraught. The defamation will never be forgotten. On the day that my clients are released, everyone who had a part in their detention and mistreatment should apologize to them.”

At the appeal, Attorneys Rom and Keidar demanded immediate release of the soldiers.

Please click here for a statement from Hila, the wife of one of the soldiers detained yesterday at the Sde Teiman military base on suspicion of assaulting a Nukhba terrorist, leveled sharp criticism at the Military Advocate General over his detention. Also, the court ignored the soldiers’ concerned families and held a hearing in their absence.

Initially, Honenu Attorneys Rom and Keidar were prevented on various pretexts from meeting with the detainees and granting them legal counsel.

Incitement, genocide, genocidal terror, and the upstream role of indoctrination: can epidemiologic models predict and prevent?

By
​Center for Near East Policy Research
-
We apply the models and tools of epidemiology and public health to propose a unified field theory showing the role of ideologies, indoctrination, and incitement, in genocide, genocidal terror, and terror by groups or individuals.
We examine the effects of indoctrination and incitement as exposures and risks in relation to genocide and genocidal terror.
Incitement has been recognized as a trigger to these outcomes but indoctrination is upstream to incitement.
Population-wide exposure to indoctrination increases susceptibility to the effects of incitement.
These relationships have been seen in all major genocides and genocidal terror in the late twentieth and twenty-first centuries.
There is some insight into the relationship between ideology, incitement, and genocidal acts of violence from the so-called localized genocides in Bosnia, Rwanda, Darfur, Syria, and most recently, among the Rohingya in Myanmar.
There is a need to recognize the upstream role of ideologies of hate in order to determine the degree to which indoctrination posed, and continues to pose, a contributing factor.
Epidemiologic models, such as the iceberg model of exposure and disease and the concept of “sick individuals” and “sick populations,” guide our understanding of the content and spread of indoctrination and incitement and can provide essential insights for prevention.
The hateful indoctrination and ideologies behind genocidal violence must be countered and replaced by positive ideologies and role models that emphasize respect for life and human dignity for all.

Olympic Shames

By
Michael Kuttner
-

Olympiads and Jews do not have a gold medal relationship.

With the inauguration of this competition by the ancient Greeks, it became a festival dedicated to pagan worship and symbolized everything that Judaism opposed. Deliberately turning it into a provocative orgy of physical prowess in the midst of Jerusalem guaranteed an inevitable counter-reaction from the subjugated Jews.

The Greeks viewed these games as a perfect way to entice Jews to assimilate and thus weaken any resistance to foreign rule.

The subsequent occupying Romans were no better.

Herod went so far as to dedicate the Olympiads to Caesar and even named one of his daughters, Olympia. In addition to all the pagan rites the Romans introduced cruel and sadistic “sports” to the events.

This included throwing prisoners of all ages, most probably including Jews caught fighting against Roman rule, before wild beasts in gladiatorial contests.

These Greek and Roman-sponsored competitions created a very negative reaction among a Jewish population already groaning under increasingly harsh illegal occupation.

Although, in due course, the overt pagan and vicious cruelty aspects were abolished, it took a long time before Jewish involvement became an acceptable feature. With Jews facing bans, boycotts and exclusion as well as pogroms in Europe the prospects for Jewish competitors were bleak. Even in so-called enlightened places like the United Kingdom and the USA, entrenched prejudices and class discrimination prevented any mass participation.

The film Chariots of Fire highlighted the struggle that Jewish athlete Harold Abrahams had in being chosen for the 1924 Olympics, where he won the gold medal in the 100-meter race. Upper-class anti-Jewish prejudice personified the underlying prejudices of the time.

With the advent of Nazi and fascist ideology, the Olympic movement revealed its moral bankruptcy when faced with unmistakable hate against Jews. Prejudice against black athletes was still endemic in the USA but this did not prevent Jesse Owens from representing that country. His brilliant performance in Berlin certainly upset the Nazi regime.

However, when it came to Jews, the Olympic management surrendered without a fight to the charades perpetrated by Hitler and his henchmen.

It was scandalous that the Games were ever allowed to be hosted by Germany, especially when it was perfectly obvious that by 1936, Jews in that country were being deprived of their civil rights. Exclusion from universities, professions and sporting clubs, plus loss of citizenship, foreshadowed a dark and ominous future. Yet, despite these clear violations of every Olympic principle, the Third Reich was confirmed as the host country.

Proving that you can always fool most of the people most of the time the streets were sanitized of their virulently anti-Jewish posters and graffiti and a major campaign of deception undertaken in order to convince Olympic officials that nothing was amiss. Swastika flags and banners adorned every building and lamppost and the virtues of Aryan supremacy were on display in the media of the time.

Shamefully, the IOC ignored all the warning signs and insisted that “the games must go on.” Even more disgracefully, many athletes and officials from various countries gave the Nazi salute as they marched past Hitler in the opening ceremony.

In 1972, at the Munich Olympics, Palestinian Arab terrorists perpetrated kidnapping and murder of Israeli competitors and officials. One would have thought that given their past lamentable record, the IOC might have considered something stronger than a short pause and a few minutes of silence. In an eerie echo of the Berlin fiasco, officials insisted that ”the games must go on” and that those countries that overtly and covertly promoted terror against Jews should face no consequences.

Compounding this collapse of any semblance of moral backbone is a refusal to hold memorial commemorations as an official part of the opening or closing ceremonies. It has fallen to Jewish groups to organize such gatherings either on the fringes of the games themselves or as separate events.

This brings us to the current festival of sport taking place in France.

In the face of terror threats, the French and IOC authorities have once again capitulated and refused to hold a public memorial ceremony for the murdered Israelis. Instead, like the Jews of Inquisition times, it will be held in a secret location with scant publicity. No doubt someone from the IOC will shed the usual crocodile tears and utter banal remarks.

Unfortunately, the current Olympics have already proven that nothing has been learned from past history.

Apologists will claim that the fact Israel has been allowed to compete is proof that all is well. However, it might be useful to delve a bit more closely into the poisonous maelstrom seething just below the surface.

Why have countries that openly proclaim as their objective the complete annihilation of Israel been allowed to compete? Why are countries whose competitors refuse to face Israelis or shake their hands not been expelled from the Olympics? Why are countries that sponsor and finance terror against Israelis permitted to take part?

Presumably, if these nations can be valued members of the United Nations and its associated bodies, they can also take part in sporting competitions. How low can the international community sink before it drowns in its own hypocrisy?

To qualify as competitors, sportspeople must attain certain levels of Olympic proficiency in their chosen discipline.

This strict requirement, however, obviously does not apply when it comes to Arabs from the Palestinian Authority. The IOC has permitted eight representatives from the non-existent country of Palestine to take part. Only one of them reached the qualifying standard. However the IOC created a new fictitious category which allows all of them to compete.

As though this were not derisive enough, the comments of these individuals and the background of the head of the Ramallah-based Olympic committee should clearly expose the scandalous situation.

The head of the PA Olympic Committee and also football association is none other than convicted terrorist Jibril Rajoub. In 1970, he was arrested for throwing a grenade at an Israeli bus and sentenced to life imprisonment. He was subsequently released in exchange for Israeli hostages. Returning to terror activities when the intifadas started, Rajoub was again arrested and later again released. Given these qualifications, Arafat promoted him to head the PA security apparatus.

This paragon of the Olympic spirit is on record as declaring, “Jews deserved the genocide inflicted by the Nazis” and “if the PA had a nuclear bomb it would use it against Israel.”  He has also lobbied FIFA and the IOC to ban Israel. Just in case his messages are not clear enough the sportspeople allowed to participate in Paris added that “they are symbols of the resistance” which in plain language means legitimizing the murder of Israelis.

None of these inconvenient facts, of course, have made any impression on the Olympic movement, with pontificators bending backward to appease hypocritical politicians and a media hopelessly mired in preconceived bias.

In this atmosphere of make-believe and deliberate denial of reality, the Israeli team of contestants faces a barrage of abuse and threats, necessitating the deployment of an army of police and security personnel in order to keep them safe.

Instead of allowing the Rajoub-led representatives to compete in sports they are not qualified to take part in, perhaps more in keeping with the distorted spirit of the times, the following new categories of sports could be created. This would undoubtedly give the terror-supporting entrants much more of a chance at winning a coveted Olympic medal.

Drive by shooting, kidnapping, tunnelling, stabbing, projectile hurling, rocket firing, and long jumping off tall buildings for LGBTQ supporters.

Incidentally, has anyone noticed that the windsurfing competitions are taking place in FRENCH OCCUPIED Polynesia (Tahiti)? What are the colonial French still doing in this territory? Where are the protesters to be seen?

Finally, if anyone needed proof of how effectively the Olympic movement has been subverted, just take note of the fiasco at the opening ceremony. In a display worthy of its pagan roots and symbolic of the moral decay of the last days of the Roman Empire, a drag queen float mocking the Christian last supper was a feature.

Would the organizers ever have dared to mock Islam in such a blatant manner?  Of course not, because if they had done so, lethal consequences would have swiftly followed.

Welcome to the latest manifestations of how this wonderful sporting spectacle has been shamefully hijacked and distorted.

End Your (Personal) Wandering in the Desert

By
​Center for Near East Policy Research
-

A person walking through the sand, leaving footprints on the dunes at Great Sand Dunes National Park and Preserve. Original public domain image from Wikimedia Commons

This week we read Pashi’ot Matot and Mas’ei, Parshat Mas’ei begins with the words “Eleh mas’ei”- These are the journeys of Bnei Yisrael. The Torah describes – in painstaking detail – each and every stopover the Jewish people took on their path through the desert, as they made their way from Egypt to Eretz Yisrael. All together forty-two journeys and encampments are enumerated. Sometimes they ‘stopped-over’ in a specific place for a very brief period, while at other times there were extended lengthy encampments.

The question we might ask (together with the Midrash Hagadol) is: What is the purpose of listing all of the 42 journeys? “They journeyed, and then they encamped. They journeyed, then they encamped…” – At some point (rather early on some might say…) we seem to have already gotten the picture…

There are several approaches to answer this question. Rashi provides an explanation, based on the Tanchuma, likening the situation to that of a king (G-d) dealing with a son who had become ill. The father gathered his sick and delirious child and travelled with him a great distance until they finally found a cure to successfully remedy his situation. Upon their happy return home, the father provided the son with running commentary recounting each and every step they took along the way: “Here’s where we slept one of the nights; here is where we felt the cold; here you complained of a headache, etc. etc. What was the father’s purpose in telling over these details? Perhaps one can suggest that this recounting was to show that while the end-goal (the cure) is of supreme importance, the process too must not be overlooked. Much can be learned from our historical experiences, both as individuals as well as a People. For indeed: “Those who forget their past are doomed to repeat it”.

The Biblical description is prescriptive as well. For as a People, we go through the same pattern time after time, as we make our way back again to Eretz Yisrael, our final destination. It was Kierkegaard who said: “Life must be understood backward but lived forward.”

As mentioned earlier, the stopovers in the Parsha were of varied duration. This was true of our People’s journey through history as well. While some stays were short, others were much much longer. Our lengthy stay in Spain and Portugal came to an abrupt end with the Expulsions as people slowly made their way towards the Ottoman Empire. In his book “Farewell Espana”, Howard Sachar reports that in the year 1576, the city of Constantinople was home to close to 30,000 Jews, crowning it – at the time – with the title of the largest Jewish city in the world.

It would seem, that over the ages the Jewish People gravitate to the centers of contemporary civilization.

Bearing this in mind, it is interesting to note that presently, the metropolitan area with the largest Jewish population in the world is Tel-Aviv (Gush-Dan)!

Although so many have returned home, nonetheless, countless others continue to wander in the desert – albeit not the Sinai Desert, but rather the wilderness of “Midbar HaAmim”- the wilderness of the Peoples, (Yechezkel 20:35).

According to the Malbim, this expression encapsulates the notion that for the Jewish People life amongst the nations is akin to a journey through the desert. We must realize that when separated and distanced from the Holy Land, we are in truth like a vagabond in the desert lacking access to all basic (spiritual) necessities.

Reading through the lengthy chronicle of our journey through the desert serves as a reminder that not all those who began the journey merited to see its conclusion and enter the Holy Land. Even Moshe Rabbeinu himself, who personally brought the nation to the penultimate step, was buried outside. This is reminiscent of our own journey back to the Land. Many in our generation have merited to come home, but all their forbearers, buried in the four corners of the universe, each took part in the on-going journey of Jewish history. Each particular family saga is told, and retold again, as parents and children explain to the young generation: “Your great grandfather ran away from the pogrom and made it to… Your great grandmother survived the Holocaust and shortly afterwards found herself…

Each and every stage of our collective journey, was a steppingstone in the development of Am Yisrael, inching forwards towards the ultimate Geula.

Your children already know their family’s past – but what will their future hold? How long will it still take till your family leaves the desert and comes home? When will future generations, recounting the family’s personal tale, finally be able to include mention of the first ancestors to have made Aliyah?

It is in your power to decide that your family’s next encampment will be in Eretz Yisrael! The time has come to write your own personal verse: “Vayis’u M’-________ (*insert here your current location), Va’yachanu B’Eretz Yisrael, B’Eretz Hashem”!

B’ruchim Haba’im B’shem Hashem- Welcome home!

RABBI YERACHMIEL RONESS was born and raised in Montreal, Canada. After serving as a congregational Rabbi and as a Hillel Director in New York City, he made Aliyah in 1983 with his wife Dina and their five young children.

Ever since, Rabbi Roness has dedicated his life to promoting Aliyah. First, as Rabbi of the Jewish Agency’s Absorption Centers, and subsequently as the executive director of the Aloh-Naaleh organization.

This article was taken from Rabbi Roness’s new book: Aloh Na’aleh – Eretz Yisrael and Aliyah in the Weekly Parshah.

 The book is for sale on Amazon.

Israel, judar och fred i skolböcker och lärarhandledningar som används i UNRWA-skolor i Judéen, Samarien, östra Jerusalem och Gazaremsan

By
​Center for Near East Policy Research
-

(Mars 2024)

Introduktion

Skolböckerna som utfärdats av den palestinska myndigheten (PA) används obligatoriskt i alla områden i Judéen, Samaria, Gazaremsan och östra Jerusalem (i skolor som följer PA:s läroplan) – i statliga, privata och UNRWA-skolor. Böckerna som undersöks här är av senaste upplagan och används under innevarande läsår. De publicerades mestadels under 2020. Lärarhandledningar, de flesta publicerade 2018, granskades också. De kastar särskilt ljus över PA:s indoktrineringsprocessen som också tillämpas i UNRWA:s skolor.

Det finns tre grunder i dessa böcker relaterade till konflikten:

  • Avlegitimisering av staten Israels existens och av blotta närvaron av dess judiska medborgare i landet, vilket också inkluderar förnekande av deras historia och själva existensen av judiska heliga platser där.
  • Demonisering av Israel, såväl som judarna – inte bara i konfliktens sammanhang, utan också ur en religiös synvinkel, vilket har allvarliga konsekvenser när det gäller judarnas bild i ögonen på palestinska barn som oftast växer upp i ett traditionellt samhälle.
  • Inget existerande eller förespråkande för fred med Israel. Istället uppmanar böckerna till en våldsam kamp för befrielsen av landet i dess helhet, inklusive Israels territorium inom dess gränser före 1967. Denna kamp har en religiös karaktär och terrorn utgör en integrerad del av den – med åtföljande innebörd och uppmaningar att dödandet av judar uppmuntras.

Nedan följer utvalda exempel på dessa tre grunder hämtade från skolböcker och lärarhandledningar som används i UNRWA:s skolsystem (årskurs 1-10).

                                                1 Avlegitimisering:

Den palestinska myndigheten beskriver sig själv som “Staten Palestina” och anser sig vara en fullständig stat under utländsk ockupation vars gränser inte är begränsade till 1967 års linjer. Namnet “Staten Palestina”, inte “den palestinska myndigheten”, förekommer på omslaget till alla skolböcker. Exemplet här, taget från omslaget till en lärobok i arabiska för årskurs 8, del 1, publicerad 2020, visar PA:s emblem med inskriptionen under som säger “Staten Palestina; Ministeriet för utbildning och högre utbildning”

(markerad med en röd cirkel uppe till höger).

De skolböcker som UNRWA använder visar aldrig staten Israel på kartor.

I dem är hela landet Arab Palestina, och det har ersatt Israel som den suveräna staten i regionen:

“[Lektion] 2: Palestina är arabiskt och muslimskt”

Lektionen presenterar en karta med titeln “Map of the Arab Homeland” där hela landet är målat rött, med namnet “Palestina” bredvid och den palestinska flaggan är ritad ovan.

(Nationell och social fostran, årskurs 4, del 1 (2020) sid. 8)

I ett annat exempel visas en karta med titeln “Politisk karta över det arabiska hemlandet”, där arabstaterna är uppdelade mellan den asiatiska vingen (rosa) och den afrikanska (gult). Landet i sin helhet visas där i rosa med namnet “Palestina” bredvid. Israel existerar inte på den här kartan.

(Samhällskunskap, årskurs 8, del 1 (2020) sid. 7)

Palestina ersätter även Israel som en suverän stat i texter. Följande är ett exempel:

“Palestina finns i den asiatiska flygeln av det arabiska hemlandet, inom det område som kallas ‘Bilad al-Sham’ [Levanten] som inkluderar staterna Palestina, Jordanien, Syrien och Libanon, eftersom Palestina finns i sydvästra delen av landet som del av Bilad al-Sham.”

(Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10, del 1 (2020) sid. 7)

På den medföljande kartan framstår Palestina som en stat istället för Israel, vid sidan av Libanon, Syrien och Jordanien.

(Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10, del 1 (2020) sid. 8)

Palestiniernas exklusiva ägande av hela landet framhålls i en uppgift till eleven:

“S. Jag kommer att färglägga kartan över mitt hemland med färgerna på den palestinska flaggan.”

En karta över hela landet visas under denna mening där färgade linjer signalerar gränserna för de färger som eleven ska använda.

(National och Life Education, årskurs 2, del 1 (2019) sid. 8)

Och på ett mer uttryckt sätt:

“8. [Eleven] bör vara bevandrad i de lektioner och föreskrifter som ska läras, såsom:

– Varje tum av Palestina är vår.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 6 (2018) sid. 87)

Palestina har varit ockuperat sedan 1948, inte sedan 1967.

Det klargörs således i en text som handlar om de palestinska fångarna i israeliska fängelser:

“När det gäller krigsfången så är det den som tillfångatagits under ett krig, eller i strid, som krigsfånge. När det gäller palestinierna som förvaras i israeliska fängelser kallas de ’krigsfångar’ av respekt för dem och eftersom  Palestina har varit under israelisk ockupation sedan 1948 till denna dag.”

(Lärarhandledning, Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10 (2018) sid. 188. Betoning tillagd)

Följaktligen ersätter frasen “de territorier som ockuperades 1948” termen “Israels territorium [före 1967]” i skolböckerna:

“Följande diagram klargör antalet palestinier under år 2015, enligt Palestinian Statistics Center:

Område                                                                     Invånarantal

Västbanken och Gazaremsan                                4 750 000

Inom de territorier som ockuperades 1948  1 470 000

I arabstaterna                                                           5 460 000

I de främmande staterna                                           685 000

Jag kommer att markera de områden där palestinier finns i fallande ordning enligt antalet invånare:

[4 tomma rutor]”

(Matematik, årskurs 4, del 1 (2020) sid. 22. Betoning tillagd)

I enlighet med denna framställning förekommer termen “den sionistiska ockupationen” många gånger istället för “Staten Israel”:

“…De arabiska arméerna drog sig tillbaka från Palestina och vapenstilleståndet på Rhodos undertecknades 1949 separat mellan den sionistiska ockupationen och Jordanien, Egypten, Syrien och Libanon…”

(Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10, del 2 (2020) sid. 7)

Israel och dess invånare anses vara en utländsk kolonialistisk grupp:

“Vi kommer att tänka och diskutera: Jag kommer att jämföra indianernas tragedi, USA:s ursprungliga invånare, med tragedin för det palestinska folket.”

(Samhällskunskap, årskurs 8, del 2 (2020) sid. 34)

De skolböcker som används i UNRWA saknar erkännande av judarnas historiska band till landet. De presenteras som de som falskt uppfinner sådana band:

“…[Oskupanten] har byggt åt sig själv en artificiell enhet som hämtar sin identitet och legitimiteten för dess existens från sagor, legender och fantasier och försökt på olika sätt och sätt att skapa levande materiella bevis för dessa legender, eller arkeologiska [och ] arkitektoniska bevis som skulle intyga deras riktighet och äkthet, men förgäves.”

(Arabiska språket – det akademiska spåret, årskurs 10, del 2 (2020) sid. 68)

I ett annat exempel krävs att studenten “förklarar [fenomenet] att den sionistiska ockupationen ger sina bosättningar kanaanitiska namn.”

(Lärarhandledning, Samhällskunskap, årskurs 6 (2018) sid. 75)

Förutom förnekandet av landets judiska historia, förnekar skolböckerna i UNRWA också förekomsten av judiska heliga platser där, inklusive Västra muren (observera att fotografiet som förekommer i boken har klippts ut på ett sätt som skulle “gömma sig” judarna som ber där):

“Al-Buraq Wall

Belysning: Al-Buraq-muren är alltså uppkallad efter Al-Buraq [det gudomliga odjuret] som bar budbäraren [Muhammed] i den nattliga resan [från moskén i Mecka till Al-Aqsa-moskén i Jerusalem enligt islamisk tro]. Al-Buraq Wall är en del av Al-Aqsa-moskéns västra vägg. Al-Aqsa-moskén, inklusive muren, är ett palestinskt land och muslimernas exklusiva rätt.”

(Islamisk utbildning, årskurs 5, del 1 (2020) sid. 63)

Judarnas historiska och religiösa band till Jerusalem ignoreras fullständigt:

“Jerusalem är en arabisk stad som byggdes av våra arabiska förfäder för tusentals år sedan.

Jerusalem är en helig stad bland muslimer och kristna.”

(Nationell och social fostran, årskurs 3, del 1 (2020) sid. 29)

En kort diskussion om Jerusalems namn inkluderar ett enormt 1 000 års gap mellan jebusiterna och romarna, vilket utplånar den judiska historiska perioden. Namnet “Jerusalem”, som är så vanligt över hela världen, ignoreras också:

“Staden Al-Quds var känd under namnet Jebus, efter de arabiska jebusiterna som byggde den för 5 000 år sedan. När romarna ockuperade den kallade de den vid namnet Aelia. Senare kom den att kallas Al-Quds och Bayt al-Maqdis, efter att muslimerna erövrat den i händerna på [kalifen] Umar Bin al-Khattab år 637…”

(Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10, del 1 (2020) sid. 43)

Hebreiska – judarnas språk i landet – raderas, bokstavligen, från ett brittiskt mandatmynt som återges i en lärobok i matematik: (Matematik, årskurs 6, del 2 (2020) sid. 65, (samt se och jämför originalmyntet nederst)

Efter att ha betraktats som utländska bosättare, räknas judarna i landet inte till dess invånare, och städerna de byggde, inklusive Tel Aviv, saknas på kartorna i läroböcker som används i UNRWA:s skolor.  Kartan som visas här, med titeln “Map of Palestine”, visar inte alls dessa städer, förutom Eilat, som visas under det arabiska namnet på den ödsliga plats där den senare byggdes – “Umm al-Rashrash”.

(Samhällskunskap, årskurs 6, del 1 (2020) sid. 6)

Enligt PA:s skolböcker som används av UNRWA har judar inga som helst rättigheter i sitt förfäders hemland. De har snarare giriga ambitioner (atma’ på arabiska) där. Läraren bör påminna eleven om att tänka på det:

“Eleven bör själv hitta tid för eftertanke om farorna med judarnas giriga ambitioner i Palestina.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 9 (2018) sid. 30)

Uppenbarligen finns det inget erkännande av judarnas rätt till ett nationellt hem i landet. Det kommer till uttryck i ett svar som ges på en fråga om man ska acceptera FN:s resolution 194 från 1948 om flyktingarnas återvändande till sina hem under förutsättning att de lever i fred med sina grannar (som den nuvarande argumentationen för den s.k. returrätt” är baserad):

“När det gäller [min] åsikt: ‘Jag accepterar inte, eftersom den bekräftar existensen av ett hemland för judarna i Palestina genom [kravet att] leva i fred med sina grannar. Hur kommer det att vara möjligt [då] att kompensera för egendomarna, skadade, personerna och fosterlandet.”

(Lärarhandledning, Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10 (2018) sid. 226)

Demonisering

De skolböcker som UNRWA använder innehåller ingen positiv information om Israel och judarna. De framställs alla som absolut onda.

Under hela forskningsperioden har över fyrtio anklagelser mot båda hittats inom olika områden, med början i tillskansande av landet, massaker på dess invånare, dödande av barn och slutade med ansvar för cancerfall i Hebron på grund av den israeliska kärnreaktorn i Negev.  Följande är ett exempel som ges till läraren i de lägre årskurserna hur man presenterar konflikten för eleverna:

“Läraren kommer att berätta en kort historia om vårt hemland Palestina: “Min farfar bodde i en vacker by i Haifa. Han arbetade inom jordbruket, älskade landet och vaktade det. En [en] sorglig dag, utländsk ansikten kom för att fördriva min farfar från hans land, bränna fröna och få honom att emigrera till avlägsna länder.”

(Lärarhandledning, Vårt vackra språk, årskurs 2 (2018) sid. 124)

Sionister demoniseras och anklagas för folkmordsavsikter mot palestinier:

“1. Sionisterna baserade sin enhet på terror, utrotning [dyrkan] och kolonialism. Vi kommer att förklara det.”

(Arabiska språket – Akademiska spåret, årskurs 10, del 2 (2020) sid. 28)

Judar demoniseras i samband med konflikten:

“Judarna har obevekligt begått krigsförbrytelser mot vårt folk.” (Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 9 (2018) sid. 150)

Och med lite mer detaljer, utnyttjas historiestudier genom att göra en jämförelse med romarnas inställning till Kartago:

“Fråga 6 – Vi kommer att dra slutsatser om likheterna mellan den romerska ockupationens politik gentemot Kartago och den sionistiska ockupationens politik gentemot det palestinska folket.

[Svaret:] Förstörelse av byar och städer, utföra massakrer, orsaka invånarnas emigration, tillfångatagande av [folk] och våldsamt plundring av vad som inte är deras egen egendom.”

(Lärarhandledning, Samhällskunskap, årskurs 6 (2018) sid. 101)

Och en jämförelse med mongolerna:

“Fråga 1: Skriv i detalj likhetsaspekten mellan mongolernas politik i den muslimska östern och sionisternas politik i Palestina.

– Rasistisk och expansionistisk politik, beslagtagande av mark och plundring av deras avkastning, förstörelse av moskéer och hus och uppryckning av träd.”

(Lärarhandledning, Samhällskunskap, årskurs 7 (2018) sid. 151)

Det görs genom rasism:

“…Invånarna i Palestina och resten av [världens] samhällen och raser lider för närvarande av övergreppen från den sionistiska ockupationen och [deras] rasdiskriminering, eftersom de hävdar att de är Guds utvalda folk…”

(Lärarhandledning, Samhällskunskap, årskurs 9 (2018) sid. 223)

En mer konkret anklagelse riktas mot de israeliska soldaterna i en språkövning:

  1. ”Soldaterna attackerar barnen av rädsla för deras drömmar.”

(Arabiskt språk, årskurs 9, del 2 (2020) sid. 60)

Följande är utdrag ur ett stycke med titeln “Ett brev av en palestinsk flicka till världens barn” som demoniserar Israel genom att göra sig själv offer:

“Sedan jag föddes har de mördat min barndom. De slet min docka i bitar och jag har gömt den i mitt hjärta. Sedan jag föddes har kulornas visselpipa genomborrat mina öron och svärtan har täckt allt runt omkring mig…

…Varför slaktade de min barndom framför mig och mördade rosorna på fälten? Varför dödade de fjärilarna i våra trädgårdar och skrämde bort fåglarna? Varför gömde de solen, spred mörker och blockerade vägarna?”

(Arabiskt språk, årskurs 8, del 1 (2020) s. 47 respektive 48)

Demonisering av Israel finns också i skolböcker som vanligtvis inte förväntas behandla frågor som rör konflikten, till skillnad från läroböcker i språk, historia, geografi och samhällskunskap. Följande är två exempel hämtade från läroböcker i matematik:

“1. Antalet martyrer under den första Intifadah (stenen Intifadah) är cirka 1 392. Numret på Al-Aqsa Intifadah nådde 4,673.

Antalet martyrer i båda Intifadahs är _______________.”

(Matematik, årskurs 4, del 1 (2020) sid. 27)

Det andra exemplet visar en trasig palm och ställer en fråga i geometri i detta sammanhang:

“Aktivitet 1: Att odla dadelpalmer är utbrett i Palestina, som i regionen Jeriko och Jordandalen, Gazaremsan och Beisan [Beit She’an]. Som ett resultat av israeliska övergrepp i att sopa träd, håller några av dem på att trasig Om en av palmerna är bruten, som på den här bilden, och längden på träddelen som lutar mot marken är 13 meter, medan den totala längden på trädet innan det föll ner hade varit 20 meter – är det. möjligt att veta måttet på vinkeln som skapas av den fallna delen med marken?”

(Matematik, årskurs 9, del 2 (2019) sid. 8)

Bland de olika anklagelserna mot “sionistisk ockupation” finns följande imaginära (den markerade delen):

“…att lösa horder av galtar som orsakade skada på invånarna och deras avkastning…”

(Samhällskunskap, årskurs 9, del 1 (2020) sid. 15)

Den religiösa aspekten finns också:

“Fråga 1 – Vilka är skälen till att den sionistiska ockupationen grävde tunnlar under Al-Aqsa-moskén?

Vi känner alla till sionisternas omfattning av list och illvilja mot Al-Aqsa-moskén och deras ansträngningar att eliminera och förstöra den på olika sätt. Ibland börjar de bränna den, och andra gånger försöker de övertyga hela världen om att området med namnet Klippdome-moskén – som är en del av Al-Aqsa-moskén – faktiskt är Al-Aqsa-moskén, så att vår uppmärksamhet skulle fokusera på sitt försvar, snarare än på moskéns andra delar. Nuförtiden fortsätter de att gräva under Al-Aqsa-moskén och hävdar att de letar efter deras påstådda tempel.”

(Lärarhandledning, Geografi och Palestinas moderna och samtida historia. Årskurs 10 (2018) sid. 103)

I detta sammanhang demoniseras judar som otrogna och som djävulens medhjälpare. Följande är en vers hämtad från en dikt som lärs ut i klassen:

“Var är ryttarna [som kommer att rida] till Al-Aqsa [moskén] för att befria den från otrohetens knytnäve, från Djävulens medhjälpare?”

(Arabiskt språk, årskurs 7, del 1 (2020) sid. 67)

Ändå demoniseras judar också utanför konfliktens sammanhang.

De fördöms som fiender till profeten Muhammed och islam under dess första år.  Negativa egenskaper, såsom förräderi och fientlighet tillskrivs dem, vilket gör dem till eviga fiender till muslimer idag:

“Men judarna [i staden Medina] respekterade inte fördraget [de hade undertecknat med Muhammed] och tog till alla typer av svek, förräderi och fientlighet, vilket tvingade muslimerna att bekämpa dem.” 52)

(Islamisk utbildning, årskurs 7, del 1 (2020) sid.

Vidare framställs judarna som fiender till Guds profeter och, underförstått, som fiender till Gud själv, med de oerhört allvarliga konsekvenserna för deras bild i ögonen på skolelever som mestadels kommer från en traditionell miljö. Följande är den första lektionen, av flera, att lära sig från kapitlet om Jesus Kristus (som anses vara en av Guds profeter i islam):

“1. Att avslöja Israels barns natur och deras fientlighet mot profeterna.” (Islamisk utbildning, årskurs 9, del 2 (2020) sid. 21)

En viktig del av demoniseringskampanjen i PA:s skolböcker i UNRWA:s användning är stressen på massakrer som sägs ha utförts av judar 1948. Följande är en uppgift som läraren ska ge eleverna:

“Aktivitet 2 – Rita en bild som skulle beskriva massakern [i en berättelse om byn Dawaimah 1948]: Eleverna kommer att delas in i icke homogena grupper [när det gäller personliga prestationer?]. Varje grupp kommer att krävas att föreställa sig händelserna under massakern, rita dem och måla dem med lämpliga färger. Bilderna kommer att hängas upp på en synlig plats i klassen och några av bilderna kommer att väljas ut för diskussion.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 7 (2018) sid. 153)

Toppen av demoniseringsprocessen är kopplingen mellan massakrer och judiskt religiöst tänkande. En lärarhandledning presenterar ett exempel på ett elevutvärderingsblad som täcker tre punkter, varav det sista (rödmarkerat) handlar om orsakerna till massakrer som utfördes av judar mot araber 1948. Det högsta betyget (3 poäng) ges till student som kopplade massakrerna till den judiska religiösa tanken. Ett lägre betyg (2 poäng) gavs till eleven som kopplade massakrerna till den sionistiska tanken. Det “otillfredsställande” betyget (1 poäng)  ges till elever som definierade orsakerna till massakrerna korrekt, men kopplade dem inte till den judiska eller sionistiska tanken:

Diagram 2: Matris över prestationsnivåer 

[läs från den högra punkten åt vänster]

Otillfredsställande (1) Tillfredsställande (2) Bra (3) Prestationsnivåer/testad 

Ämnen
 —  —  —  —
 —  —  —  —
[Eleven]

definierade korrekt sionistgängens mål om

begå

massakrer

 [Eleven]

ansluter

korrekt

sionistiska gäng

tanke på deras

förövandet av

massakrer

 [Eleven]

ansluter

exakt

förövandet av

Sionistiska massakrern till judiskt religiöst tänkande

 Förtydligande av sionistgängens målsättning att begå

massakrer

 

(Lärarhandledning, Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10 (2018) sid. 164)

Fred?

Det enda antagandet för begreppet fred med Israel förekommer i ett brev från Yasser Arafat till Yitzhak Rabin före undertecknandet av Osloöverenskommelsen 1993, som finns i en av skolböckerna, utan att denna fråga återkommer någon annanstans i läroplanen:

“…Palestinska befrielseorganisationen erkänner staten Israels rätt att leva i fred och säkerhet. Organisationen accepterar FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 242 och 338. Organisationen förbinder sig till fredsprocessen i Mellanöstern och till den fredliga resolutionen av konflikten mellan de två parterna och förklarar att alla politiska frågor relaterade till den permanenta situationen kommer att lösas genom förhandlingar.  Följaktligen fördömer organisationen användningen av terror och andra våldsamma handlingar…”

(Geografi och Palestinas moderna och samtida historia, årskurs 10, del 2 (2020) sid. 77)

Istället för fred förespråkar PA:s skolböcker i UNRWA en våldsam kamp för befrielse. Följande är PA-nationalsången som den lärs ut i skolan, som innehåller våldsamma uttryck (betonat):

“Låt oss veta vår nationalsång:

Aktivitet 1: Vi lyssnar och upprepar:

Fidai*, fidai, fidai, O mitt land, o förfäders land

Fidai, fidai, fidai, O mitt folk, o evighetens folk

Med min beslutsamhet, min eld och den min hämnds vulkan  Och mitt blod längtar till mitt land och mitt hem

Jag har klättrat i berg och inlett en kamp

Jag besegrade det omöjliga och krossade bojorna

Fidai, fidai, fidai, O mitt land, o förfäders land

Fidai, fidai, fidai, O mitt folk, o evighetens folk

I vindarnas storm och vapnets eld

Och mitt folks beslutsamhet att fortsätta kampen

Palestina är mitt hem och vägen till min seger

Palestina är min hämnd och ståndaktighetens land

Fidai, fidai, fidai,O mitt land, o förfäders land

Fidai, fidai, fidai,O mitt folk, o evighetens folk

Genom eden under flaggans skugga

Genom mitt folks beslutsamhet och av smärtans eld

Jag ska leva som en fidai och jag kommer att fortsätta som en fidai

Och jag ska dö som en fidai tills jag kommer tillbaka

Fidai, fidai, fidai, O mitt land, o förfäders land

Fidai, fidai, fidai, O mitt folk, o evighetens folk”

(Nationell och social fostran, årskurs 3, del 1 (2020) s. 16-17. )

Betoning tillagd

*Fidai– en självuppoffrande person; denna term används numera för att beteckna medlemmarna i de palestinska terroristorganisationerna.

Kampen för befrielse som presenteras för förstaklassare:

(Vårt vackra språk, årskurs 1, del 2 (2020) sid. 83)

Denna kamp får en religiös färg genom att använda de traditionella islamiska termerna “Jihad” och “Martyrskap” (Shahadah).

Följande är en text som betonar betydelsen av Jihad i en muslimsk persons liv:

“Gud uppmanar de troende till Jihad och dess finansiering och varnar dem för att vara upptagna av världsligt liv, istället för Jihad och dess finansiering, eftersom det världsliga livet bedrar de som är sysselsatta med det och den troende bör lyda Guds och Hans order. Budbärare [Muhammed] angående det och avstå från att vara olydig mot honom, så att han skulle uppnå belöningen och äran på uppståndelsens dag.”

(Islamisk utbildning, årskurs 9, del 1 (2020) sid. 27)

Och, mer konkret, i en uppgift:

“Aktivitet 2: Hur, enligt din åsikt, kommer vi att kunna arbeta tillsammans för befrielsen av vårt hemland Palestina från de ockuperande sionisterna?”

(Islamisk utbildning, årskurs 5, del 1 (2020) sid. 106)

Svaret finns i lärarhandledningar för högre betyg:

“Jihad i Guds sak för att befria hemländerna från ockupationens kontaminering.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 8 (2018) sid. 235)

“Berömma Jihad för befrielsen av Palestina.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 10 (2018) s. 248 – den markerade meningen)

Martyren vinner, enligt islamisk tro, enorma belöningar i eftervärlden, inklusive hans äktenskap med 72 oskulder. I följande exempel, hämtat från en lärarhandledning i ämnet konst, visas denna specifika fråga (markerad i rött) som ett valfritt ämne för teckning av eleverna:

“Valfria förslag:

…

  1. Rita en scen av ett martyrbröllop.

…”

(Lärarhandledning, Konstutbildning, årskurs 6 (2017) sid. 54)

Palestinas befrielse slutar inte i 1967 års gränser. Haifa och Jaffa ingår också:

“Låt oss sjunga:

[Bild]

Palestinas barn

Jag är en lejonunge*; Jag är en blomma**

Vi har gett själen till revolutionen***

Våra förfäder byggde hus

För oss i vårt fria land

Vi har burit revolutionens glöd

Till Haifa, till Jaffa

till Al-Aqsa [moskén], till [Klippan]”

(Vårt vackra språk, årskurs 2, del 1 (2020) sid. 44. Betoning tillagd)

*Lejonunge – Manlig medlem i Fatahs ungdomsrörelse

**Flower – Kvinnlig medlem i den rörelsen

***Revolution – Fatahs terroristaktivitet som började 1.1.1965, det vill säga före ockupationen av Västbanken och Gazaremsan i kriget 1967.

Gaza  Israel 1967-

Jaffa betraktas som en ockuperad palestinsk stad som borde befrias, som sagt i en språkövning:

“Det är lämpligt för Jaffa att återvända till vår barm.”

(Arabiskt språk, årskurs 8, del 2 (2019) sid. 102)

Och Acre:

“4. Vi kommer att förklara de sätt som skulle garantera befrielsen av Acre från ockupationen.”

(Lärarhandledning, Arabiskt språk, årskurs 10 (2018) sid.168)

I Free Palestine finns det inget utrymme för Israel, vilket framgår av en artefakt som säljs till turister i Betlehem och andra PA-städer:

“BEFRIA PALESTINA”

(Vetenskapen och livet, årskurs 3, del 1 (2020) sid. 65)

Den så kallade “återvändanderätten” är också en del av den upplevda våldsamma befrielsen, snarare än en del av en överenskommelse genom vilken de återvändande flyktingarna kommer att åta sig att leva i fred med sina grannar, vilket anges i FN:s resolution nr 194 (1948). En av texterna i skolböckerna säger:

“Vi ska återvända; vi ska återvända med de svävande örnarna; vi ska återvända med den häftigt blåsande vinden; vi ska återvända till vingården och olivträden; vi ska återvända för att hissa Palestinas flagga bredvid anemonblomman på våra gröna kullar.”

(Arabiskt språk, årskurs 5, del 1 (2020) sid. 84)

Ett liknande budskap förekommer i en dikt med titeln

“A Refugee’s Cry”:

“Jag är ägaren till den stora rättigheten och den som gör morgondagen av den, jag ska hämta den; jag ska hämta den som ett dyrbart och suveränt hemland, jag ska skaka världen i morgon och marschera som en armé jag har en utnämning i mitt hemland och det är omöjligt att jag glömmer utnämningen”

(Arabiskt språk, årskurs 5, del 1 (2020) sid. 86, och se bland de medföljande frågorna: “Skalen har bestämt formen för återlämnandet. Låt oss förtydliga det, som det står i dikten.”

Terror är en del av befrielsekampen. Följande är den första sidan av en 4-sidig lektion som upphöjer den kvinnliga befälhavaren för terrorattacken på en civil buss på Israels kustväg 1978 där mer än trettio israeler – män, kvinnor och barn mördades:

“Dalal Al-Mughrabi

([av] skrivteamet)

Framför texten:

Vår palestinska historia är full av många namn på martyrer som har gett sin själ i offer för hemlandet. Bland dem finns martyren Dalal Al Mughrabi som med sin kamp har illustrerat en bild av utmanande och tapperhet som har gjort hennes minne evigt i våra hjärtan och sinnen. Texten framför oss talar om en aspekt av hennes kampväg.”

(Arabiskt språk, årskurs 5, del 2 (2020) sid. 51)

Dalal Al Mughrabi framstår som en förebild även i andra skolböcker och lärarhandledningar. I en av lärarhandledningarna krävs till exempel att studenten “skriver en rapport om den palestinska kvinnliga kämpen Dalal Al-Mughrabi.”

(Lärarhandledning, Samhällskunskap, årskurs 9 (2018) s.48)

Det yttersta målet för befrielsekampen antyds i en av lärarhandledningarna:

“Sionister är den moderna erans terrorister. Deras öde är att dö ut.” (Lärarhandledning, Arabiskt språk. Årskurs 6 (2018) sid. 207)

En mer explicit hänvisning till frågan – vad ska man göra med judarna i landet efter den upplevda segern – ges i en annan bok:

“Vi kommer att sjunga och lära oss utantill:

De ädlas land

Jag svär! Jag ska offra mitt blod

För att vattna de adligas land

Och avlägsna usurperaren [Israel] från mitt land

Och utrota de besegrade kvarlevorna av utlänningarna  O, Al-Aqsas land och den heliga platsen [haram],

O, stolthetens och adelns vagga

Tålamod, tålamod, för segern är vår

Och gryningen kikar fram ur mörkret”

(Vårt vackra språk, årskurs 3, del 2 (2019) sid. 66. Betoning tillagd)

Den här dikten har fått en melodi och sjungs i och utanför klasser.  Följande är en länk till ett exempel – ett YouTube-klipp av “Gruppen av palestinska lärare”:

https://www.youtube.com/watch?v=Yan7tf3E6UU

Om den inte öppnas, här är en annan:  https://vimeo.com/390503872

Texten på bilden säger: “Sången om ‘The Land of the Noble Ones’,

Årskurs 3 Elementary, Music by Rabi’ Abu Bakr”

Notera

Den här dikten har ersatts i 2020 års upplaga av denna lärobok av en annan utan uttryck för utrotning, troligen som ett resultat av vår kritik.  Men det är inte självklart att eleverna har slutat att sjunga den.

Slutsats

Den palestinska myndighetens läroböcker som används av FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar i dess skolor (UNRWA) legitimerar ingen existensen av staten Israel, ej heller presenteras Israel som en fullvärdig medlemsstat i FN:s organisation, och själva närvaron i landet med sina 7 miljoner judiska medborgare, vars historia och heliga platser där förnekas .

PA:s skolböcker som används av UNRWA demoniserar både Israel och judarna, till graden av grov antisemitism.

Dessa böcker förespråkar aldrig en fredlig lösning på den nuvarande israelisk -palestinska konflikten. Istället uppmanar de till en våldsam frigörelsekamp som ges en religiös karaktär som inte begränsas av 1967 års gränser. Budskapet om terror i dem är central.

UNRWA är ett FN-organ, och eftersom UNRWA borde vara engagerad i neutralitet och fred, blir dess användning av sådana skolböcker en skarp motsägelse genom detta engagemang.

Det gör UNRWA till en fullvärdig medbrottsling i PA:s krigiska och antisemitiska indoktrinering, med uppmaning till mord.

Dessutom förråder UNRWA sin heliga förpliktelse till trygghet och välbefinnandet för de palestinska barnen och ungdomarna under dess vård, genom att förbereda dem för krig mot sina israeliska motsvarigheter.

Den här typen av “utbildning” bör upphöra omedelbart och givarstaterna bör ställa kravet i denna fråga.

Brev till Sverige

By
​Center for Near East Policy Research
-

July 24, 2024
Generalkonsul för Sverige, David Karlsson
Julius Liljeström

Ers excellenser!

Jag skriver i samarbete med Israel Resource News Agency, som arbetar från Nahum Bedein Center for Near East Policy Research, registrerat i Pennsylvania och Jerusalem.

Nyhetsbyrån har genomfört studier om UNRWA sedan 1987.

UNRWA:s givartabeller visar att Sverige gav ett generöst bidrag på

48 893 860 dollar under det gångna året. Se bifogat donationsdiagram.

Vi håller nu på att ta fram en rapport som presenterar fakta om UNRWA:s policy.

58% av UNRWA:s budget går till utbildning. Nedan följer vår senaste, omfattande studie om UNRWA:s skolor, som vi genomfört tillsammans med Meir Amit Intelligence Center. Vi ber vänligen om Er feedback så snart som möjligt. Slutsatserna av vår studie är mycket allvarliga.

Se bifogat om UNRWA-skolornas läroplaner.

Vi har levererat denna rapport till FN:s generalsekreterares kontor.

Vår nya rapport fokuserar på upptäckten av vapen, ammunition och missiler i många UNRWA-anläggningar och skolor, tillsammans med UNRWA: s direkta engagemang i militära aktiviteter. Detta kräver en inspektion av anläggningarna.

Vi förbereder nu denna inlaga till FN:s generalsekreterare Antonio Gutteriz om upptäckten av ammunition i UNRWA:s anläggningar, med förväntan om att varje givarnation ska genomföra sin egen separata inspektion av UNRWA:s anläggningar, i enlighet med FN:s principer om ansvarighet och öppenhet.

Vår rapport avslöjar oroande bevis för UNRWA:s delaktighet i Hamas krig.

Vi ser fram emot att höra från er om de initiativ som ert kontor kommer att ta för att ta itu med dessa frågor.

Med vänlig hälsning, Direktör David Bedein.

 

Ra’am and the Israeli Islamic Movement’s Interaction with Hamas and the Muslim Brotherhood

By
​Center for Near East Policy Research
-
The United Arab List Party (Ra’am) (Social Networks)

Hamas Leader Calls on Ra’am Leader to Leave the Israeli Government Coalition

In a speech on April 30, 2022, Yahya Sinwar, leader of Hamas in the Gaza Strip, outlined the group’s policy and directed a pointed message at the Southern Branch of the Islamic Movement in Israel, the United Arab List (Ra’am) party, and Member of Knesset Mansour Abbas, leader of Ra’am and head of the Southern Branch’s political wing.

The following is translated from the relevant part of Sinwar’s speech:1

I would like to turn to those in the United Arab List and to Member of Knesset Mansour Abbas. Providing a safety net to this government, which makes decisions to desecrate the Al-Aqsa Mosque, is a crime for which we cannot grant you atonement, and a denial of your religion, of your Arab [identity], and of your nationality. This government, and not only this government but any government that makes a decision to invade [i.e., allow a Jewish presence in] the Al-Aqsa Mosque, may not be given a safety net by members of our [Palestinian] people inside the occupation [within the state of Israel]. Our position from the beginning is against your participation in [Knesset] elections in Israel, against taking part in elections. We are the first to oppose it. But you made a situation assessment and adopted a stance, and we respect your decision.

However, an Arab party that, out of circumstantial considerations, offers a safety net to a government that decides to invade the Al-Aqsa Mosque and apportion its use [i.e., to Jews as well]—this is forbidden. What is done will be recorded. Mansour Abbas is the current Abu Raghal [أبو رغال, a historical figure who became a symbol of treason in Islam]. Enough folly and enough nonsense. Things have reached a point where an Arab person [Abbas] will say that it [Israel] is a Jewish state, and this is an all-time low, and I tried to choose a somewhat delicate phrase, for an Arab to say that it [Israel] is not an apartheid state, an all-time low. Enough of the nonsense. You [Ra’am] have freedom of choice and what is done will be recorded.

O, our brothers in the Southern Branch of the Islamic Movement, today you must make a decision to leave [the coalition], and not to freeze or suspend membership or participation in meetings in what is called the Israeli Knesset. And this does not mean we support one prime minister or another. Learn from the current Zionist prime minister, [Naftali] Bennett. In six terms [of the Yamina Party in the Knesset], he exploits the prevailing political reality and becomes prime minister. In six terms.

You [Ra’am] have had four terms [in the Knesset]. At present you are engaged in commerce—the sale [unclear word] of any position, voting to secure an achievement for the Arab sector. That’s good. But if you bring the Arab sector meager achievements in return for desecrating our Al-Aqsa Mosque—[unclear words] someone who acts this way has no conscience. If you have a speck of conscience you must at once make a decision [to leave the coalition].

Ra’am Responds: We Are Determined to Realize the Interests of Palestinian Arab Society inside Israel

The next day, on May 1, the Islamic Movement issued an official statement in response to Sinwar’s speech:2

[Heading:] “The United Arab List: The residents of Mecca know the narrow paths better than others” [an expression meant to justify Ra’am’s policy].

The United Arab List derives its legitimacy from the members of the Palestinian Arab society inside [i.e., within Israel], who support its approach and vote for it. The List does not act as an attorney for the interests of one side or another. Its basic principles are clear, and it has only one compass, namely, the interest of the Arab society inside [Israel]. The United Arab List rejects any interference in its affairs and any arrogance toward its positions, especially those concerning Jerusalem and Al-Aqsa.

[Ra’am] stresses that the members of the Islamic Movement translate more than others their love for Al-Aqsa into reality and deeds. Ra’am froze its membership in the parliament as a result of recent incidents that infringed [the status of the city of] Al-Quds [Jerusalem] and Al-Aqsa, in an effort to put a stop to the events in Al-Quds and the violations of Al-Aqsa, and it adopted a clear stance and demand regarding the blessed Al-Aqsa Mosque. On the ground, the Islamic Movement has continued its project of bringing thousands of buses to the Al-Aqsa Mosque, and carrying out many projects in Al-Quds and Al-Aqsa, including presence [in the Al-Aqsa Mosque] as well as empowerment and safeguarding of the holy properties [the places sacred to Islam].

Ra’am is determined to keep its compass directed at realizing the interests of the Palestinian Arab society inside [Israel], and it will not allow foreign voices [alluding to Hamas and Sinwar] to divert Ra’am from its compass. The members of our society elected us to represent their problems and to exert influence toward solving them, whether on the issue of violence and crime, or the unrecognized villages, or the crisis of land and housing, and other issues that cause distress to the members of this society day and night. The Ra’am members of Knesset have brought these issues to the arena of [political] influence, which is the same arena of influence that Ra’am chose in 2005 when it was the deciding voice in favor of Israel’s withdrawal from Gaza.

In a May 1 interview to Nas Radio, Mansour Abbas defended himself against Sinwar’s grave charges of treason to Islam.3 He asked the interviewers: “Do you think Mansour Abbas is a traitor and a collaborator?” and “Am I Abu Raghal?” Abbas underlined that Ra’am has a reputation built on its positions on national issues and its devotion to the rights of the Palestinian people and to the Al-Aqsa Mosque. Abbas also expressed opposition to Sinwar’s call to Israeli Arabs to arm themselves with guns and knives for the great confrontation with Israel, asking rhetorically whether that would serve the Arab society’s interests and whether this society is required to take up arms.

On May 5, Abbas took a similar line in an interview to Elaph, a Saudi newspaper published in London. He also denied any link between, on the one hand, the Southern Branch of the Islamic Movement and Ra’am, and, on the other, Hamas and the Muslim Brotherhood. As he remarked:4

I say clearly and candidly that in our current activity as an Islamic movement and as Ra’am, we do not, in what we are now doing as an Islamic movement and a united Arab list, we have no link to anyone outside the 1948 land [i.e., Israel], not to the Muslim Brotherhood, not to other actors apart from it, not to Hamas and not to Fatah. We are a movement that makes decisions independently in the local context as part of our understanding of [Islamic] law and jurisprudence and our understanding of the prescribed policy. And we are well aware of our need as an Arab society to strengthen our status. We hold steadfastly to this land, bolster our resilience, maintain our Arab society, safeguard the Islamic identity and the Palestinian Arab identity, and conduct our association with the State of Israel on the basis of citizenship.

Statements on the Question of the Islamic Movement’s Link with the Muslim Brotherhood and Hamas

Yahya Sinwar’s pronouncements seem to reflect a process of dialogue and consultation between the Southern Branch of the Islamic Movement and Hamas on the question of Ra’am’s joining Israel’s coalition government. Sinwar said Hamas had opposed such a step from the beginning, but respected the decision that the Islamic Movement reached following a situation assessment.

In an interview to Al-Quds Al-Arabi newspaper on June 26, 2021, after Ra’am joined the coalition, Mansour Abbas referred to the Southern Branch and Ra’am’s dialogue with Hamas on the issue by stating:5 “No one can say what positions Hamas takes on this matter, since it left it to us on the basis of the people of Mecca understanding the narrow paths better than others” (i.e., trusting Ra’am’s judgment because it is familiar with the political circumstances in Israel).

The expression—“people of Mecca understanding the narrow paths better than others”—was paraphrased from Ra’am’s heading for its statement in response to Sinwar’s speech.

In the same interview to Al-Quds Al-Arabi, Abbas did not deny that there would be future contacts between Ra’am and “Gaza” (i.e., Hamas, the power broker there) to help promote the goals of the Palestinian people. Here is a translation of a segment of the interview:

Question: “Do you consider the idea of serving as a mediator between Israel and the Palestinian side, whether in Ramallah or in Gaza?”

Mansour Abbas: “I don’t want to go into details, but my role is always to be a positive factor who supports the cause of our Palestinian people through a clear and explicit vision of achieving peace, security, partnership, and tolerance between the Israeli and Palestinian peoples.”

Question: “Have Palestinian actors involved in the issue of the conflict turned to you?”

Abbas: “Mansour Abbas spares no effort to promote a settlement and a solution for the good of our Palestinian people.”

Question: “That is a general statement. Have there been any preliminary contacts?”

Abbas: “We leave the matter for the right time.”

Question: “That includes contacts from the Gaza side?”

Abbas: “Let’s just say, why do we need to talk about it at this stage?”

Past Meetings between Islamic Movement Leaders and Hamas

A direct dialogue was held between Abbas and the Hamas leadership. In October 2016, Abbas, then deputy head of the Southern Branch of the Islamic Movement, and Mohammad Barakeh, chairman of the Israeli Arab Monitoring Committee, visited the principality of Qatar to take part in reconciliation talks between Hamas and Fatah.6

Abbas acknowledged that he had met in the past with Hamas leader Khaled Mashal, but said the meeting was “known about by those who need to know” and that it dealt with promoting a religious peace initiative in tandem with former Israeli cabinet minister Michael Melchior.7

In addition to his attempts to include Hamas as a legitimate political actor in the Palestinian leadership and in the Palestinians’ representative institutions, Abbas told the Hamas leadership that it should adhere to the political document formulated by Mashal (May 1, 2017), make it a Palestinian national plan of action, and maintain “the struggle/resistance in all forms” as a national asset. Hamas’ political document defines Zionism as an enemy of humanity and justifies the struggle for the liberation of Palestine in its current forms—that is, the armed conflict. It also legitimizes the existence and activity of “the struggle organizations”—that is, the Palestinian terror groups.8

In this regard, and under the heading “Gaza, therefore, conceded Palestine when facing difficult options,” Abbas wrote on June 15, 2017.9

Moreover, I do not recommend that Hamas consider other possibilities, such as reconciliation with Muhammad Dahlan and his supporters, or direct negotiations with Israel except on the issue of the prisoners and hostages. Instead, I recommend that it adhere to its new document and make it a Palestinian national plan of action.

The only logical, responsible, national, Islamic, and Arab option is the option of the Palestinian national partnership between Fatah, Hamas, and all the Palestinian factions, and that is the choice of the Palestinian people—to rebuild the organization for the liberation of Palestine and the other united national institutions on a basis of reconciliation and natural partnership and a basis of an equation without a winner or a loser, and to create a Palestinian civil framework that ensures pluralism and safeguards the freedoms of the public, honors human rights, and maintains the struggle/resistance in all its forms as a national asset, with the help of which [the Palestinian people] will wage the battle for liberation and independence.

The link between the Islamic Movement and Hamas originated at the time of the former’s establishment in 1970. Sheikh Hamed Abu Dabas, leader of the Islamic Movement from April 2010 to January 2022, said at an event honoring the founder of the movement, Abdullah Nimr Darwish, on October 8, 2016:10

Sheikh Abdullah Nimr Darwish took upon himself the management and monitoring of the Islamic activity in Rahat, which was then a village and eventually became a city, directly and firstly of course from the benevolence of Allah, may His name be praised and exalted, and afterward in direct guidance/coordination between the honored Sheikh Abdullah [Nimr Darwish] and the honored martyr Ahmed Yassin [founder of Hamas and its leader until 2004], Allah’s mercy be upon him.

Mansour Abbas brings out a close link between the Islamic Movement, located in the Palestinian “inside,” and the Muslim Brotherhood and Hamas. In a Facebook post on May 14, 2017, Abbas shared a call to mourning by Abu Dabas for Darwish, in which Abu Dabas stated: “He [Darwish] was loyal to the path of the martyr Imam Hassan al-Banna [founder of the Muslim Brotherhood], Allah’s mercy be upon him, and he was the twin of the martyr Sheikh Ahmed Yassin, God’s mercy be upon him.”11

On May 14, 2017, Hamas leader Ismail Haniyeh telephoned the mourning tent for Darwish and, in a statement carried by a loudspeaker, eulogized him as a mujahadid (one who fulfilled the jihad command) and praised his Islamic activity in “occupied Palestine.” After he finished, one of the participants (possibly Darwish’s son) expressed thanks for “the good things” that Haniyeh spoke “from a good heart.”12

In an interview to the Bokra site on September 16, 2018, Abu Dabas, then head of the Southern Branch of the Islamic Movement, said he was “a disciple of the late Sheikh Ahmed Yassin.”13

Abdulmalik Dehamshe, former chairman of Ra’am and one of the two people (along with Abdullah Nimr Darwish) who inspired the worldview of Mansour Abbas, lauded Yassin. In an Islamic Movement event on October 8, 2016, Dehamshe said:14

Allah, may his name be exalted and praised, privileged and honored me in being near to the two giants, and they are the giants of the entire Palestinian people, at least in the new era, devoting their lives to the struggle against injustice and the agents of wrongdoing, Sheikh Ahmed Yassin, Allah’s mercy be upon him, who was martyred in the path of Allah, and Sheikh Abdullah [Nimr Darwish], Allah preserve him and grant him the honor of the martyrs for the path of Allah.

Dehamshe portrayed the link between the Islamic Movement and the Islamic movements outside of Israel as between the branch and the tree, while asserting that the source of authority remains local. As he put it:15

The source of authority of the Islamic Movement is within it and solely within it. Along with its love and esteem for all our brothers who work for the sake of Islam and its dissemination, including individuals and institutions in Israel and in the Palestinian homeland occupied [since] 1967, and along with our interactions and ties with the Islamic activity in the land and outside of it, similar to the link between the branch and the tree, our source of authority as an Islamic movement in Israel is in our local and national dawah institutions and within this movement only.

* * *

Notes

1 https://www.youtube.com/watch?v=nkXP6mzMZfI

2 https://t.me/Almowahada2021/557=

3 https://www.facebook.com/watch/?v=677430996865212

4 https://elaph.com/Web/News/2022/05/1473764.html

5 https://tinyurl.com/y9fhma2z

6 https://www.kasmawi.net/?mod=articles&ID=122002&c=9

7 https://tinyurl.com/2zujbs83

8 https://tinyurl.com/y9wuzn75

9 https://www.facebook.com/mansour.abbas.39/posts/1324589484286282

10 https://www.youtube.com/watch?v=0hlDm51XOHA

11 https://www.facebook.com/mansour.abbas.39/posts/1293898350688729

12 https://www.facebook.com/methak.org/posts/1448616671861023#

13 https://bokra.net/Article-1396361

14 https://www.youtube.com/watch?v=0hlDm51XOHA

15 Hosni Adham Jirar, Abdulmalik Dehamshe: Landmarks of His Life (Jordan, Dar al-Mamoun), p. 38.

Lt. Col. (ret.) Jonathan D. Halevi
Lt. Col. (ret.) Jonathan D. Halevi is a senior researcher of the Middle East and radical Islam at the Jerusalem Center for Public Affairs. He is a co-founder of the Orient Research Group Ltd.

Strategy: “Pikuach Nefesh” Alert: Saving Jewish Lives

By
​Center for Near East Policy Research
-

The Rebbe understood that the existential threat to Israel constitutes a matter of “Pikuach Nefesh.” In that context, the time has come to engage in a “Pikuach Nefesh” campaign and adopt a strategic approach to fight the PA, now funded by 135 nations, including Israel. The “Pikuach Nefesh” campaign will address:

 Six Threats to Jewish lives: 

  1. Pay-for-Slay Legislation

The PA has adopted an unprecedented law to provide a salary for life to anyone who murders a Jew, or a payment in perpetuity to the family of anyone killed in the process of murdering a Jew.

  1. Indoctrination on PA TV, PA Radio and PA Social Media

PA media, known as the PBC, operating on Israel-owned frequencies, focus on programs that incite Arabs to wage war on Jews.

  1. PA Schools of war

PA schools, operating with the sanction of the Israel Civil Administration, have adopted a curriculum to indoctrinate a new generation to wage war on Jews. 

  1. The PSF – Palestinian Security Forces trained by Israel

PA armed forces, The PSF, trained by IDF, have now turned on the Jewish state.

  1. UNRWA

UNRWA oversees 6.7 million descendants of Arab refugees stuck in 59 refugee camps since 1948 — under the lethal premise of “The Right of Return by Force of Arms”, without any plan to replace “temporary” refugee camps with communities dedicated to UN principles of peace.

  1. COGAT- The Israel Civil Administration

Cogat, instead of representing Israel’s interests in Judea, Samaria and Gaza, supports Arabs who build anywhere, regardless of constraints under the law.

COGAT facilitates Pay-to-Slay, PBC, PA schools of war, PSF & UNRWA 

PROJECT: PIKUACH NEFESH ALERT, to be produced in multiple languages, to address these six challenges which threaten the lives of Jews, with a flow of facts and films, with one goal in mind: to mobilize public opinion & policy makers to save Jewish lives.

In Hebrew: https://m.news1.co.il/Archive/0026-d-155222-00.html?AfterBan=1

Online Targeting of Israeli Olympic Athletes

By
​Center for Near East Policy Research
-

Prior to the commencement of the 2024 Paris Olympic Games last week, Israel’s detractors around the world called for a boycott or ban on the Israeli team’s participation and threatened the French hosts. Leading up to the games, protests against Israeli athletes took place in the streets as well as online, with Israeli athletes receiving 24-hour police protection.

Propaganda images circulated on social media portray Israeli athletes as orchestrators of genocide and crimes against humanity in the Israel-Hamas war, accusing them of infanticide and showing the Eiffel Tower and the Olympic rings dripping in blood.

Also circulating on social media are:

    • Photoshopped or AI-generated images show members of the Israeli swimming team covered in blood
    • Images from Iranian and Yemeni-backed show Paris streets filled with blood, implying that the Olympics is stained with the blood of 14,000 murdered Gazan children
    • Accusations of Israel of covering up war crimes by participating in the Olympics
    • The Israeli football team portrayed as a team of menacing rats with blazing red eyes
    • Israelis as supporters of genocide with no difference between a Zionist in the Olympics and a Zionist in Gaza
    • Hashtags such as #BanIsraelFromOlympics used to further spread insidious and dangerous content

The Simon Wiesenthal Center’s Research Department has been tracking and reporting this anti-Semitic, anti-Israel hate and demanding that these dangerous, inciteful posts be removed immediately.

What They Are Actually Teaching Kids in UNRWA Schools and Summer Camps

By
​Center for Near East Policy Research
-

The precursors for the October 7th massacres began 75 years ago. Beginning with approximately 700,000 Palestinian refugees from the original War of Independence of the state of Israel, refugee status has been passed down from generation to generation. Not only has this status been bequeathed, along with the “right of return” to cities and towns that are inside of Israel, but so has a steady and constant indoctrination in profound hatred of the Jew, and even instruction in military tactics to teach children to be able to overcome and conquer the Jewish state within UNRWA schools and summer camps. This webinar will show real-time footage of how these children are being indoctrinated to hate and kill, which constitutes the worst sort of child abuse imaginable. About the Speaker: David Bedein is the Director of The Center for Near East Policy Research. For the last 25 years, he and his center have been focusing exclusively on the sort of education that Palestinian children are being exposed to in their UNRWA schools and summer camps. He has reported for the Jerusalem Post, CNN Radio, Makor Rishon,  The New  York Post, The Philadelphia Inquirer, and Jewish World Review. For four years, Bedein was the Middle East correspondent for The Bulletin, writing 1,062 articles until the newspaper ceased operation in 2010.[4] Bedein has covered attempts at Middle East negotiations centered around Israel—in many major cities of the world. Bedein lives in Efrat with his family.

 

1...161718...1,200Page 17 of 1,200

Column from the Director

David Bedein
David Bedein
2477 POSTS6 COMMENTS
Michael Kuttner
Michael Kuttner
430 POSTS0 COMMENTS
Rochel Grosz
Rochel Grosz
1 POSTS1 COMMENTS
daniel
daniel
0 POSTS0 COMMENTS
© A WEBstationONE.com production, partially funded by the Internet Development Fund and the IDF Link technology.

© 2003-2020 All rights reserved. Articles and Special Reports on IsraelBehindTheNews.com are copyrighted. Every reader is welcome to reprint any and all articles, and with citation.